Till min flicka, som jag har längtat så mycket efter

Hela världen rasar,
Man skulle vilja börja om
Och se i sin flickas ögon
Att världen är underbar.

Här fylls dagbokens sista blad,
Som jag började när jag var
Tillsammans med dig varje dag
Jag hoppas att detta är en ny början
Och att livet mot dig ska vara rar
För det är det du förtjänar.

Är det slumpen som ledde mig
Eller var det en högre makt?

En une seconde tout mon monde bascule
Les larmes montent aux yeux
Et la vie recule
Et recommence peu à peu.

Le 17 ocktobre 2010

avatar

Om admin

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Dikter, Poèmes. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*