Livets små lustigheter eller det finns en mening med allt Les petites plaisanteries de la vie ou il y a un sens à tout

Man kan välja att se på livet på två olika sätt. Antingen finns det en mening med allt här i livet, eller så finns det inte någon mening med livet. Albert Einstein lär ha sagt: “Det finns bara två sätt att leva vårt liv. Ett är som om inget är ett mirakel. Det andra som om allting är ett mirakel.” Det som hände idag befäster bara det jag anser. Att det finns en mening med allt här i livet.
      För att göra en lång historia kort, så började det med att jag skickade ett sms till min man vid tretiden idag, och meddelade honom att jag tänkte att jag skulle vara hemma vid fyratiden. När klockan närmade sig fyra hade jag fortfarande inte lämnat min arbetsplats, för det var mycket som skulle göras innan jag kunde gå hem. Till sist kunde jag i alla fall cykla hemåt vid fem-tiden.
      På själva cykelbanan tänkte jag på en väninna till mig, som jag inte hade sett på ett tag nu, och då planerade jag att skicka ett sms till henne så fort jag skulle vara hemma. Men något sms behövde jag aldrig skicka, för vem träffade jag inte när jag cyklade hem? Min väninna. Som ett mirakel, stod hon där på cykelbanan, och hade stannat för att dricka lite vatten. Döm om min förvåning när jag upptäckte henne. Min första reaktion var: Jag börjar bli synsk.”
     Jag vill bara avsluta den här lilla anekdoten med att säga att det faktiskt finns en mening med allt. Det var ju meningen att jag skulle gå hem lite senare, för att kunna möta henne. Hade jag cyklat lite tidigare, hade vid inte möts. Så kan livet vara ibland. Det gäller bara att kunna se de mirakel som finns runt omkring oss.

On peut choisir de voir la vie de deux façons. Soit il y a un sens à tout ce qui se passe dans notre vie, soit notre vie n’a pas de sens. Il paraît qu’Albert Einstein aurait dit: “Il n’y a que deux façons de vivre notre vie. La première est comme si rien n’était un miracle. La deuxième comme si tout était un miracle.” Ce qui s’est passé aujourd’hui raffermi mes pensées. Qu’il y a un sens à tout ce qui se passe dans notre vie.
      Pour rendre une longue histoire courte, cela a commencé quand j’ai envoyé un texto à mon mari vers trois heures de l’après-midi pour lui dire que je pensais être rentrée pour quatre heures. Mais lorsque cette heure-ci approcha, je n’avais pas encore quitté mon lieu de travail, parce qu’il y avait beaucoup à faire avant que je puisse rentrer à la maison. Et finalement, je suis partie vers cinq heures.
      Sur la piste cyclable (je vais au boulot en vélo), je pensais à une amie à moi que je n’avais pas vue depuis un certain temps, et tout en faisant du vélo, je planifiais de lui envoyer un texto lorsque je serais arrivée à la maison. Mais je n’ai pas eu besoin de lui envoyer de texto. Car qui ne rencontrai-je pas sur le chemin du retour? Mon amie. Comme un miracle, elle était là sur la piste cyclable, s’étant arrêtée pour boire un peu d’eau. Imaginez ma surprise quand je l’ai aperçue. Ma première réaction fut: “Je suis douée de seconde vue.”
      Pour conclure cette petite anecdote, je veux juste dire que je pense qu’il y a vraiment un sens à tout. Il fallait que je rentre un peu plus tard pour que je puisse la rencontrer. Si j’étais rentrée plus tôt, nous ne nous serions pas vues. Voilà comme la vie peut être des fois. Il suffit juste de savoir voir les miracles qui nous entourent.

avatar

Om admin

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Tankar Pensées. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*