Att lära sig svenska (inlägg endast på svenska / article non traduit en français)

Mina elever satte mina tankar i gungning idag på lektionen. Det togs upp till diskussion hur man kan göra för att lära sig att tala flytande svenska. Jag gav dem tips på hur jag gjorde, men jag kom på att det kanske är dags att skriva ner vilket arbete jag själv har lagt ner för att komma till den svenskan jag kan prestera idag, både muntligt och skriftligt.
     Något som man måste beakta är att alla har olika bakgrunder, och olika mycket med sig i bagaget. Men jag är övertygad att om man vill, så kan man klara det mesta.
     Jag känner bara nu att jag måste sätta ord på det jag gjorde med min språkinlärning de första åren i Sverige. Det började med att jag gick en kurs på Folkuniversitet i Lund, med engagerade lärare, som gav mig grunderna att bygga vidare på. Jag gjorde alla läxorna jag fick, men jag nöjde mig inte med det. Jag läste vidare. Jag vet inte vad det var jag började med att läsa, men förmodligen skyltar, texten på mjölkpaketet, tidningen – jag hade tur att familjen som jag bodde tillsammans med hade Sydsvenskan i pappersform – sedan fick jag tips att läsa Per T Ohlssons välskrivna krönikor, som återkom en gång i veckan, för att jag skulle utveckla mitt ordförråd; jag lyssnade på radio, reklam är ett bra sätt att träna hörförståelse på, därför att de återkommer, så man får flera chanser på att lyssna på samma sak. Jag lyssnade också på musik, svensk musik och jag kommer ihåg att jag lärde mig utantill sången “Under ytan” av Uno Svenningsson, så jag kunde sjunga med – på så sätt tränar man uttalet; det kan man också träna på genom att höra någon säga ett ord, och sedan upprepa det ordet många gånger för sig själv, både högt och lågt; så gör barnen när de lär sig ett språk: de leker sig fram, de kan upprepa samma sak om och om igen utan att tröttna, och till sist sitter det.
     Jag kommer ihåg att jag lärde mig reglerna i skolan på lektionen, men när jag kom hem sedan, så slutade jag inte att praktisera. Jag tvingade mig att tänka på svenska. Jag kommer nog aldrig att glömma, när jag lärde mig “BIFF-regeln”, som innebär att i Bisats placeras Inte Före Första verbet. Efter att jag hade fått denna regel, så tränade jag själv i huvudet att skapa egna bisatser, där jag satte in satsadverbialet på rätt plats. Visst kan man ta fram hur mycket material som tränar detta grammatiska moment, men det är det arbetet man gör i sitt huvud som gör att man kommer ihåg det.
     Varje gång jag gjorde någonting, så tänkte jag på vad jag gjorde. Det vill säga, att om jag ställde mjölkpaketet i kylskåpet, så tänkte jag: “Nu ställer jag mjölken i kylen.” Då tränade jag på ordföljd och att ha verbet på andra platsen. Allt som hände med mig, omformulerade jag till ord och meningar. När jag skrev, tänkte jag: “Nu skriver jag.” När jag såg en ointressant film, kunde jag tänka: “Nu har jag sett en film som inte var intressant.” Och vips har man tränat en massa grammatik.
      Ska man lära sig ett språk, så ska man inte vara blyg heller. Det var jag. Men jag tänkte: “Vad är det värsta som kan hända? Att folk skrattar åt mig. Är det så farligt att de gör det? Nej.” Då så. Jag gick till posten och köpte frimärken och frågade på svenska. Innan dess hade jag förmodligen förberett vad jag skulle säga i mitt huvud. Detsamma gjorde jag när jag skulle ringa ett samtal. Innan jag ens slog numret, tänkte jag på vad jag skulle säga, till CSN, Migrationsverket, skolan osv. Jag tog bussen och pratade med busschauffören.
      Och jag tjuvlyssnade. Ja. Det måste man också göra. 🙂 När jag satt ensam på bussen från Staffanstorp till Lund eller tvärtom, så lyssnade jag på vad folk sa till varandra. Jag la på minnet.
      Jag läste. Inte bara tidningen. Jag läste böcker. Jag kommer aldrig att glömma att den första boken jag läste på svenska var “Röde Orm” av Frans G. Bengtsson. Jag satt med mitt lilla franska ficklexikon och staplade mig fram genom den här boken, som dessutom var skriven på “äldre svenska”. Jag var nog rätt så tokig. 🙂 Nej. Jag var intresserad. Jag var nyfiken.
      Det var ett långt inlägg i kväll. Jag ska nog tänka vidare på vad mer jag har gjort för att lära mig svenska. Det lär säkert bli fler inlägg, men idag vill jag avsluta med att säga att jag lärde mig svenska, för jag ville det.
      Och det händer ingenting om man gör fel, tvärtom man lär sig av sina misstag.
     Jo, jag kom på en grej till. Jag skrev mycket på svenska. Och jag köpte en ordbok, som jag fortfarande använder idag. Jag läste nästan alla böcker av Selma Lagerlöf som biblioteket i Staffanstorp hade. Och för några år sedan, läste jag i en artikel att Theodor Kallifatides hade sagt att han lärde sig svenska genom att läsa August Strindberg. Jag kan också säga att jag lärde mig svenska genom att läsa Selma Lagerlöf. Det har inte varit enkelt, men man ska aldrig tappa hoppet, oavsett vilka hinder man möter på vägen.
    Jag har gjort fel många gånger. Jag har sagt fel många gånger. Jag kan fortfarande säga fel. Ha lite fel uttal. Det lär jag nog aldrig komma ifrån, hur länge jag än bor i Sverige. Men jag kämpar vidare. För än så länge är inte kampen om svenskan vunnen, men en tröst är att jag vet att min svenska är så långt mycket bättre än vissa infödda svenskar.
   Så ett sista tips för ikväll: Be om hjälp. Läs. Fråga. Prata. Var nyfiken. Våga. Så “kommer” det. 😉

avatar

Om admin

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Att vara lärare Être prof, Tankar Pensées. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att lära sig svenska (inlägg endast på svenska / article non traduit en français)

  1. avatar ahmad skriver:

    Det var jättefin tips av dig till oss.
    Jag tror att man måste använda svenska när som helst när man pratar .
    Hemma pratar vi tyvärr på modersmål språket helatiden.
    Man måste ha kontaka mer och mer med svenskar personner eller vem de pratar svenska för att man kan förberedda sin sprakåt, tror jag .Annars behöver man en lång tid för att bli man bättre i svenska .

  2. avatar Tsigereda Haile skriver:

    Jag fick jätte bra tips.Jag kommer att kämpa mycket vad du som sa.Det viktigt sake är att man inte ge upp.Jag hoppas att jag blir bättre.Men din tips är underbat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*