Resedagbok – Resa till Turkiet 1-8/6 2011

Fler bilder och mer att läsa som inte är skrivet i dagboken här nedan, finns att se på min hemsida, eller klicka här.

(Ce journal n’est pas traduit en français, mais vous pouvez aller voir les photos de mon voyage en Turquie sur mon site, ou cliquez ici.)

Torsdag 2/6 2011

kl.6:43 vaknade för ca en timme sedan, tror jag. Jag har faktiskt sovit gott även om jag har lite ont i ryggen och i mitt högra knä, för vi gick lite väl långt igår. Och gick nästan vilse i en liten stad, som heter Kemer, i Turkiet. 🙂

093
     
Nu är jag hungrig, men eftersom de inte serverar frukosten före kl.8, så bestämde jag mig för att stiga upp och skriva.
     
Allt började för några veckor sedan, när Thérèse erbjöd mig att åka till Grekland, men det blev Turkiet i stället, därför att resorna till Grekland gick på tisdagen den 31/5, då kunde jag inte resa. Så nu idag sitter jag på ett lägenhetshotellrum i Turkiet i stället. 🙂
     
Vi lyfte igår från Kastrup kl.7 på morgonen, efter att ha stigit upp kl.4 för att hinna ta oss till flygplatsen. Ombord fick vi en rejäl frukost med ekologiskt bröd, smör, ost, yoghurt och färsk frukt.

004

Vi landade i Turkiet tre timmar senare. Jag fick använda det turkiska ordet för tack, som mina två turkiska elever hade lärt mig tidigare, när vi kom till busschauffören som skulle köra oss till hotellet. Han sken som en sol, när jag sa det. 🙂 Mitt mål är att lära mig minst ett ord varje dag. 🙂

Väl framme på hotellet, och efter att ha installerat oss i rummet, gick vi ner till hotellets pool och simmade i ca 25 minuter. Vi fick sedan välkomstkaffe med hembakad tiramisu.
    
Efter simturen gick vi en rekognosceringsrunda i staden. Vi gick till havet, längs stranden och in i staden. Vi visste inte riktigt var vi var, men Thérèse frågade efter vägen och trevliga människor hjälpte oss att hitta tillbaka. Det var ett litet äventyr.

024
     
Längs gatorna finns butiker och vid varje butik fanns minst en man som hälsade på oss som en inbjudan att komma in i butiken och titta på deras varor. Men man kan ju inte gå till alla. 🙂 så det är en lustig sed att ha ”inkastare”.

112
     
Vi köpte jordgubbar, men det var ingen som kastade in oss i butiken utan det gjorde vi av egen fri vilja.
     
På kvällen gick vi till en restaurang, som ligger knappt ett par hundra meter från hotellet. Vi fick ett avlångt bröd med smör och två ”dippar”, den ena var en kryddad grönsaksblandning och den andra yoghurt med mynta. Det var gott. Jag tog själv en sallad och Thérèse någon turkisk kötträtt med yoghurt.

031

När vi var på väg att gå, fick jag en pappersblomma av en av servitörerna. Han tyckte väl att jag var söt. 🙂

033

Innan vi gick från restaurangen, bad jag servitörerna att lära mig att säga ”god kväll”, så jag lärde mig ett nytt ord igår kväll. Han skrev det på ett papper, så det var min läxa till idag.

Klockan har passerat 7. Det är en knapp timme kvar till frukost. Vi får se vad dagen har att erbjuda idag. Glömde att säga att Thérèse behöver mjölk till sitt morgonkaffe, så igår köpte vi mjölk. Thérèse frågade säljaren om det verkligen var mjölk, och han nickade ivrigt. Nu i morse, när Thérèse hällde sin ”mjölk” i kaffet, visade det sig vara… yoghurt. 🙂 så dagens lektion är hur man säger mjölk på turkiska.

Fredag 3/6 2011

Vi lärde oss ordet för mjölk. Det heter ”süt”. Och matbutikens försäljare, en äldre man från Georgien, tyckte att Thérèse såg ut som Catherine Deneuve och jag som Sophie Marceau, när han fick reda på att vi kunde franska. 🙂

Igår låg vi på stranden hela dagen. Vi fick gratis skjuts dit, det var trevligt, men det är inte så långt från hotellet.

På kvällen organiserade hotellet ett barbecue-party med levande vemodig turkisk folkmusik. Det var en kvinna som spelade fiol och sjöng, samt en man som spelade gitarr.

056
    
Maten bestod av en bränd paprika, en grillad kycklingfilé, två små köttfärsbiffar och en skiva lövbiff ”ackompanjerade” av ris, kalla pommes och en grillad tomat. Maten var kanske inte så lyckad, men till den drack vi ett väldigt fint turkiskt rött vin, en fyllig shiraz på 15 % som bartendern Mehdi hade rekommenderat oss.

055

Från hotellrummet har vi utsikt över bergen och över hotellets pool.

058  049

Mitt mål är att klara av att simma under vattenytan hela poolens längd. Jag uppskattar att den är ca 20 meter lång. Jag klarade att simma under vatten drygt hälften av poolens längd, så om ett par dagar klarar jag förhoppningsvis av hela poolen. Thérèses mål är att hitta riktigt bra turkiska restauranger och att bli så brun som möjligt!

Nya ord (min stavning, för jag vet inte hur man stavar det på turkiska):
Su: vatten
Süt: mjölk
iyi aksamlar: god kväl
serefe: skål
tesekür ederem: tack
hos geldin: välkommen
günhaydin: god morgon.
Nasilsin: hur är det
iyi: det är bra

Lördag 4/6 2011

Det är många ord jag kan på turkiska nu. 🙂

Thérèse är tyvärr sjuk. Så jag gick ner och åt frukosten ensam idag; jag tog upp en tallrik med lite mat till henne efteråt. Hon har dragit på sig en förkylning, så hon ligger och sover nu. Och jag, jag har lyckats bränna min känsliga hud, så den måste vila idag. Det är lika bra. Jag ska passa på att rätta färdigt mina uppsatser. Frågan är om jag ska göra det häruppe på rummet eller därnere vid poolen.

Igår var vi på en trevlig turkisk restaurang utan en massa svenska turister. Maten var kryddad så som den ska vara, inte anpassad för svenskar. 🙂 Vi hittade restaurangen efter att ha gått bort från turiststråket. Och det var turkar som kom dit för att äta, så det var ett gott tecken. 🙂

Thérèse köpte en väska efter att ha förhandlat hårt med säljaren, och jag lekte askungen och testade en massa skor, men det var tyvärr inga som passade mig, så jag får ge mig ut på jakt igen.

Vi har också tillgång till trådlöst Internet på rummet.

Så, jag får väl sätta igång nu, men det är så härligt att känna morgonens ljumma sommarluft. Så jag har inte så stor lust att rätta ännu. 🙂

Jag klarade av att simma under vattenytan hela poolens längd idag.

Suha (hotellets receptionist) tittade på mig och när jag kom upp till ytan igen, kom han till poolens kant och sa att han älskade att simma också, men att han inte kunde nu längre på grund av ett litet problem i hans öra, så han klarade inte trycket. Han sa också att han tyckte väldigt mycket om att fiska, och att idag, så skulle han vilja fiska ”sjöjungfrun”. 🙂
     
Efter min simtur i bassängen berättade jag för honom att Thérèse är sjuk, och han gick och hämtade lite örttepåsar och en halv citron till henne. Han följde med mig till receptionen, för han ville lägga allt i en påse. Då sa jag till honom att jag inte behövde en påse, men då sa han att jag skulle vänta en stund, för jag skulle komma att behöva en påse snart. Han böjde sig bakom disken och drog fram en gigantisk blombukett med en liten lapp till Thérèse, där det stod ”Krya på dig snabbt” på engelska.

069

Söndag 5/6 2011

Jag får nog sluta ragga upp killar. 🙂 Nu när jag gick och handlade blev jag inbjuden att komma tillbaka och dricka äppelte med försäljaren. Igår fiskade Suha sjöjungfrun 🙂

080Jag var ute på en club med honom på kvällen. Eftersom Thérèse var sjuk och låg i sängen med feber, så hade jag gått ner för att ta lite nattbilder på hotellet. Jag snackade med Suha som var där och väntade på nattportiern och eftersom vår konversation inte tog slut bjöd han mig att gå ut för att vi skulle kunna fortsätta prata med varandra. Vi dansade också och hade allmänt trevligt. Tyvärr var det inte den bästa musiken på det här diskot, det var mest techno, och det är inte riktigt min grej. Jag kom tillbaka kl.3:30 i natt. 🙂

081

Jag har inte sovit så mycket.

Just nu står jag på balkongen och lyssnar på musiken de spelar där nere vid poolbaren.

Det är rätt roligt att jag har lärt mig så pass mycket turkiska, att jag nu kan hälsa alla. Man har dessutom lärt känna några. Så nu när jag passerade förbi restaurangen där vi åt första kvällen, kunde jag hälsa, killen hälsade, han frågade mig hur jag mådde och jag svarade ”bra”, jag frågade i min tur hur han mådde, han svarade också bra. Allt på turkiska. Skoj! 🙂 vi får väl se hur många män till jag får att falla. 😉

Måndag 6/6 2011

Vi har kunnat ligga på stranden idag, för Thérèse var bättre, medan jag vaknade med ont i halsen, så jag har levt på Strepsil hela dagen.

042

Igår som planerat gick jag och drack äppelte med matbutikens försäljare. Han var inte lika duktig som Suha på att prata engelska, så det blev inte så mycket sagt till honom. Försäljaren i skobutiken, som ligger bredvid matbutiken, var sötare 🙂 och han började också snacka med mig, men det var tyvärr när jag var på väg att gå. Han bjöd in mig att titta in i hans butik, det får jag göra sedan.

Idag har man flörtat med en till. 🙂 servitören där vi åt lunch. Han lärde mig ”ekmek” och ”zeytin” (min stavning för ”bröd” respektive ”oliver”). Jag bad honom om fler oliver till min grekiska sallad, men han glömde det (det var en tjej som fick solsting så han tog hand om henne och glömde min beställning). När han hämtade våra tomma tallrikar, påpekade jag för honom att jag gärna hade velat ha fler oliver; han ångrade att han hade glömt mig, så som plåster på såret, bjöd han oss på var sin glass, och han tillade att jag hade ett sött leende. 🙂

Vi kommer tillbaka hit i kväll, för de har en turkisk afton med live musik. Hoppas det blir trevligt.

Tisdag 7/6 2011

Igår, som planerat, efter att ha blivit hämtade av en privat chaufför på hotellet, kom vi tillbaka till ”the moonlight”, baren som är på stranden där vi nu har legat hela veckan. Nezir (heter den charmige servitören, som visade sig vara bossen här) serverade oss till att börja med varsin mojito med mynta nyligen plockad i trädgården runt baren.

103

104

Medan vi avnjöt den höll solen på att gå ner och i havet framför oss dök små gråa nosar upp emellanåt för att sedan plötsligt försvinna i djupet. En sådan nos hade Thérèse sett tidigare under dagen under en simtur och blivit ganska rädd för den. Kanske finns det hajar?! Nu fick vi veta att detta var sköldpaddor som kom upp för att ta luft och sedan betade sjögräs på havsbotten. De är fantastiska fridfulla varelser och tänk att de kan bli 200 år gamla, äldre än människor!

Några servitörer simmade bland dem efter sina ibland 17 timmar långa arbetsdagar. Ingen attackerades men Nezir berättade att sköldpaddorna kan bitas om de känner sig hotade. Han visade också fina sköldpaddsbilder som han tagit med sin mobil.

Till huvudrätt beställde vi inte sköldpaddssoppa 🙂 utan en fisk. Nezir och en medhjälpare rensade till och med fisken från benen så vi behövde inte göra det själva.

106

Nezir rekommenderade ett vitt vin till fisken, men jag tyckte inte alls om det, så Thérèse fick dricka nästan hela flaskan själv. 🙂 En svensk lämnar aldrig ett glas vin, en öl eller dylikt på en restaurang. Det kallas spritmissbruk! Jag hade kunnat lämna det utan att skämmas. Men jag är inte svensk. 🙂

Efter maten var Thérèse trött och lite uttråkad av den gnälliga turkiska musikunderhållningen så hon fick skjuts tillbaka till hotellet. Jag stannade kvar, för Nezir hade lovat att det skulle bli dans. Men jag fick dansa själv till många låtar, för det var inte så många gäster på kvällen.

Det som är bra med att vara tjej, är att man blir omhändertagen och bjuden på drinkar. 🙂 Så man lever billigt, med andra ord. 😉 Nezir bjöd mig på tre jordgubbsdrinkar under kvällen. Han ville att jag skulle stanna hela natten för att se soluppgången över havet, men vid ett-tiden förstod han att drinkarna inte skulle ge någon utdelning och då försvann han och jag satt ensam kvar vid baren; en av servitörerna tyckte att jag kunde gå och sätta mig med en man, som hette ”Appo” (min stavning), för denna man ville tydligen gå på ett annat disco med mig, så jag kunde dansa mer, men han kunde ingen engelska, så det var helt meningslöst att sitta tillsammans med honom. Han köpte mig en ros i alla fall.

117

Vid 1:30 tröttnade jag på att inte kunna föra en konversation, så jag bad dem att köra mig tillbaka till hotellet. Jag pratade med killen som hade hämtat oss (fick reda på senare att han hette Yussuf) och han sa att Appo fick köra mig, jag frågade Yussuf om det var säkert, och då svarade han att visst var det säkert, för jag var Nezirs vän och om det hände mig något så skulle Nezir döda honom. 🙂

”Du är fattig men vacker”, sa Nezir att det stod på kvittot från min betalning med mitt Visa-kort igår kväll. Ha, dessa män… 🙂

Ikväll har vi kommit tillbaka till den turkiska restaurangen där vi åt så starkt kryddad mat häromdagen. Personalen blev väldigt glada av att se oss återkomma.

119

Och det blev lika lyckat i den här turkiska miljön ikväll också. Vi har precis ätit lammkotletter.

122

Och den här förrätten med brödet, yoghurten och den starka kryddblandningen! Det är helt fantastiskt! Jag älskar stark mat!

121

När vi satt och åt kom en polsk man med en liten flicka i armen och han stannade bakom Thérèse och kände på Thérèses hår och sa ”ängel”. Han förklarade för Thérèse att det var hans dotter som hade sett Thérèses hår och hon tyckte att Thérèse såg ut som en ängel. Så gulligt!

Torsdag 9/6 2011

Nu måste jag avsluta berättelsen. Igår kom vi hem till Skåne. Allt klaffade, flyg, bagage, tåg och Mats som hämtade mig på Centralen.

Men jag måste berätta om den sista mannen. 🙂 Ja, det är inte lätt att vara kvinna och snygg i Turkiet. 🙂
Efter restaurangbesöket i tisdagskväll, gick vi tillbaka till hotellet och tog en sista drink med Mehdi (hotellets bartender). När vi var klara vid 23:30 gick vi upp till rummet, och då blev det roligt. Under dagen hade vi upptäckt att städerskan hade missat att lämna toalettpapper i vårt badrum; Thérèse hade redan klätt av sig, och jag var fortfarande aftonklädd med min tajta svarta långklänning som visar min underbara getingmidja. 🙂 (Det är roligt att beskriva sig själv. Då får man ju lov att överdriva hur mycket som helst.) 😉 Jag kan i alla fall påstå utan att ljuga så mycket att jag var rätt snygg den här sista kvällen i Turkiet. 🙂

När jag kom ner till receptionen var inte nattportiern där, så jag gick till Mehdi som underhöll tre danska kvinnor med drinkar och prat, och berättade för honom om mitt lilla problem. Han gick och tog en rulle toapapper på toan vid poolen och gav den till mig. Sedan följde han med mig en bit på väg mot receptionen, och då sa han att han ville gå ut med mig en timme, nu efter att han hade slutat. Jag blev väldigt häpen, lite smickrad, men jag var tvungen att avböja hans förfrågan, för jag var helt slut, och för jag hade ingen lust att vänta på honom, med tanke på att vi skulle stiga upp tidigt dagen efter för att vi skulle åka därifrån. När Mehdi frågade mig om att gå ut med honom, kände jag bara att han var lite avis för jag hade ju gått ut med Suha på fredagsnatten. Men men, man kan ju inte behaga alla män. 🙂

I alla fall, för att avsluta berättelsen om tisdagskvällen, blev det så att när jag kom upp igen till rummet, hade nattportiern precis kommit till Thérèse med toapappersrullar till henne. 🙂 Det hade blivit ett litet missförstånd. Vi trodde att han hade sagt oss att han skulle lägga toarullar på rummet när vi var borta. Men han hade tydligen menat att han skulle komma upp med dem när vi kom tillbaka.

Nu måste jag avsluta min resedagbok. Jag kan bara sammanfatta med att det faktiskt var en härlig vecka i Turkiet, och det var roligt att bli uppskattad och uppvaktad. Det var fantastiskt varmt och dessa nätter då vi gick runt i stan var helt underbara. Av de människor vi har träffat var faktiskt de flesta trevliga och snälla. Ville vi inte stanna kvar i en butik, drog de i alla fall inte i oss. Och det kändes aldrig otryggt att promenera två ensamma kvinnor i en okänd turkisk stad på natten.

Det enda tråkiga är att jag köpte en skål, som gick sönder under hemresan. Men mina andra souvenirer är helt fantastiska. Jag ser också fram emot att få använda mina två vackra höftskynken och dansa magdans.

156

Glömde att säga att min dans blev uppskattad i måndags kväll. När vi kom tillbaka till stranden dagen därpå, så var där några av servitörerna som hade varit där under kvällen och sett mig dansa, och när jag kom mot den ena, och han såg mig, skrek han ”Princess!”. Det var gulligt.

Så, Nu är det slut med den här berättelsen. Jag har bara helt fantastiska minnen från den här trevliga veckan i Turkiet. Det är dessa minnen som får hålla mig varm nu under dessa kalla dagar som jag kom tillbaka till i Sverige. 🙂

avatar

Om admin

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Bilder Photos, Resedagbok, Tankar Pensées, Utflykter Excursion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*