I trygghetsnarkomanernas land, Ingen tar skit i de lättkränktas land – Dans le pays des drogués de la sûreté, Personne n’accepte les injures dans le pays des facilement offensés (ma traduction)

i trygghet - ingen tar

Jag har precis läst färdigt två böcker skrivna av överläkaren David Eberhard. Två mycket intressanta böcker om Sverige, och svenskarna. De här två böckerna förklarar en hel del till varför svenskarna är som de är. Och varför jag har råkat ut för så många “kulturkrockar”. 🙂
      Svenskarna har ett enormt behov av trygghet och har skapat det tryggaste samhället i världen, men de kan inte alls vara stolta över det, därför att i Sverige är det inte fint att vara stolt eller att sticka ut.
      De fortsätter att gnälla på allt, och anser att samhället fortfarande inte är tryggt nog. De curlar sina barn, så att de aldrig lär sig att livet inte alltid är enkelt, och så fort de får en motgång, hur liten den än är, så blir de deprimerade eller så blir de kränkta.
      Det här inlägget kommer säkert att kränka någon. 😉 För det är något som jag har märkt här i Sverige, och det är att många inte förstår ironi. Man kan inte skoja om något utan att den andra tar illa upp.

Det är lite svårt att sammanfatta dessa två böcker, och jag känner att jag faktiskt behöver läsa dem en gång till. Så jag ska bara avsluta det här korta inlägget genom att citera författaren och skänker en tanke till dem som “gnäller” på allt som inte är så viktigt:

”Om vi också lite oftare kan reflektera över hur människor levde för bara några generationer sedan och lära oss att vara tacksamma över alla de rättigheter vi fått, så har vi kommit långt. Om vi såg att våra rättigheter är långt ifrån självklara, att de alltid måste följas av en skyldighet, och att de alltid riskerar att tas ifrån oss. Om vi såg det nödvändiga i att uppfostra våra barn så att de inte tror att allting kommer att vara enkelt, säkert och bra hela livet. Då lever vi i en verkligt modern civilisation.
      Om vi därtill kan acceptera varandras olikheter kan vi kanske faktiskt känna oss trygga. Men för att göra det måste vi göra upp med stora delar av vårt dogmatiskt präglade psykologiska arv. Vi måste inte bara inom psykiatrin, utan inom hela samhället, kasta antikverade idéer på sophögen. Inte grotta ner oss i gamla oförrätter, utan återta den gamla parollen vid motgångar […]: Det går över tills du gifter dig.

Je viens juste de finir de lire deux livres écrits pas le médecin-chef, David Eberhard. Deux livres très intéressant sur la Suède, et les suédois. Ces deux livres expliquent bien des choses sur pourquoi les suédois sont comme ils sont. Et pourquoi, j’ai éprouvé tant de “conflits entre deux cultures”. 🙂
      Les suédois ont un besoin énorme de se sentir en sécurité, et ils ont créé la civilisation la plus sûre du monde, mais ils ne peuvent pas en être fiers, car en Suède, cela est très mal vu d’être fier ou de sortir de la masse.
      Ils continuent de se plaindre de tout, et trouve que la société n’est encore pas assez sécurisée. Ils “curlent” leurs enfants, de telle sorte que ces enfants n’apprennent jamais que la vie n’est pas toujours simple, et dès qu’il leur arrive un malheur, si petit qu’il soit, ils sont déprimés ou se sentent offensés.
      Cet article va sûrement offenser quelqu’un. 🙂 Car c’est quelque chose que j’ai remarqué en Suède, c’est que l’on ne comprend pas l’ironie. On ne peut pas plaisanter, sans que l’autre le prenne mal.

C’est un peu difficile de résumer ces deux livres (qui ne sont pas traduits en français, mais qui devraient l’être), et je sens que j’ai même besoin de les relire. Alors je vais clore cet article en citant l’auteur (ma traduction), et en envoyant une pensée à tous ceux qui se plaignent d’un moindre rien:

“Si l’on pouvait aussi réfléchir plus souvent sur la façon dont vivait les hommes il y a quelques générations avant nous, et apprendre à être reconnaissant envers les droits que nous avons reçus, alors nous sommes arrivés loin. Si l’on voyait nos droits comme n’étant pas évidents, qu’ils doivent toujours être suivis d’un devoir, et qu’il est toujours possible qu’ils nous soient retirés. Si l’on voyait l’indispensable d’éduquer nos enfants, afin qu’ils ne croient pas que tout sera toujours simple, sûr et bien toute la vie. Alors nous vivrons dans une civilisation vraiment moderne.
      Et si avec cela, nous pouvons accepter les différences les uns des autres, alors on peut de ce fait se sentir en sécurité. Mais pour le faire, il faut régler nos comptes avec de grandes parties de notre héritage psychologique dogmatiquement marqué. Nous devons, non pas seulement en psychiatrie, mais dans toute la société, jeter à la poubelle des idées antiques. Ne pas nous renfermer dans de vieilles offenses, mais au contraire, lors des malheurs reprendre ce vieux mot d’ordre […]:
Cela va passer jusqu’à ce que tu te maries.

avatar

Om admin

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Böcker Livres, Tankar Pensées. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*