Bokhandlaren i Kabul Le libraire de Kaboul

OLYMPUS DIGITAL CAMERA   OLYMPUS DIGITAL CAMERA

För några veckor sedan fick vi på jobbet böcker skänkta till oss från ett dödsbo. I en av kartongerna hittade jag Åsne Seierstads dokumentärroman “Bokhandlaren i Kabul”. När jag såg boken, tyckte jag att jag kände igen titeln, så jag bestämde mig för att ta med boken hem och läsa den.
      När jag öppnade boken, såg jag två tidningsurklipp (om författaren till boken), som bokens ägare hade låtit ligga kvar i boken. Jag blev nyfiken och läste dem innan jag började läsa boken. I dessa tidningsurklipp anklagas författaren till att ha svikit bokhandlaren, som boken handlar om, och att i hennes bok “begår författaren en rad övertramp […] förråder och säljer ut inte bara bokhandlaren utan också kvinnorna i hans familj”.
      Efter att ha läst detta var jag tvungen att göra lite efterforskningar på Internet, och fick reda på att författaren dömdes till att betala skadestånd till bokhandlaren.
      På någon hemsida påstods det däremot att alla händelserna i boken skulle vara påhittade, men författaren påstår själv att allt som är skrivet i boken är sant, och att hon bara återger det som hon har varit med om, när hon bodde hos bokhandlaren och hans stora familj under en tid.
      Allt detta väckte självklart ännu mer min nyfikenhet. Så jag började läsa boken med lite andra ögon, för när jag läste boken, tänkte jag hela tiden på vad det var som skulle ha kränkt bokhandlaren. Men jag hittade faktiskt inte så mycket, som hade kunnat vara kränkande. Det jag mest reagerade på, var faktiskt att jag ibland undrade hur författaren kunde ha fått reda på vissa saker, som ingen vanlig människa någonsin skulle ha erkänt eller berättat för någon. Så ibland kändes det som att det jag läste faktiskt inte var sant, utan uppdiktat.

Vad handlar boken om?
Boken handlar om en bokhandlare, som heter Sultan Khan, och som lever i Kabul med sin familj. Han har gift sig för andra gången, och hans första fru, Sharifa, lever i Pakistan med deras dotter, medan han lever i Kabul med sin andra fru, Sonya och med sina söner, som han har fått från sitt första äktenskap med Sharifa.
     Författaren berättar om hela bokhandlarens familj; hans mor som har fött 13 eller 14 barn, hans systrar som gifts bort, hans äldsta son som inte är en god muslim osv.

Vad tyckte jag om boken
Personligen tyckte jag inte så mycket om denna bok. Den var platt. Det hände ingenting speciellt i den, och jag kunde inte leva mig in i boken, för jag tvivlade hela tiden på om det var sant det författaren skrev.
     Jag undrade, som sagt, hela tiden vad det var som hade kränkt bokhandlaren. Var det när författaren berättade om att han inte längre pratade med sin lillebror, Farid, vars namn inte ens fick nämnas, bara för att Farid hade vägrat att arbeta åt Sultan? Eller var det för att författaren skrev att “hans ord var lag. Den som inte lyder straffas, först med utskällning, sedan med slag”? Eller var det när hon avslöjar att Sultan hade betalat pengar till Sonyas föräldrar för att få övernatta tillsammans med henne före bröllopsnatten? Jag vet inte. Jag hittade inga andra händelser som hade kunnat vara kränkande.
     Jag tvivlade också på sanningshalten i boken, när jag läste om den här andra butikssäljaren som våldtog små flickor i ett bakre rum i hans butik. Hur skulle författaren ha fått reda på det? Eller var det när hon berättar om Mansur, Sultans äldsta son, som måste ta hand om Sultans butik medan Sultan är borta, och då fadern är borta inte uppför sig som en god muslim? Hur skulle hon också ha fått reda på det?
     En fråga som jag också ställde mig hela tiden, när jag läste boken, var: hur kommunicerade författaren med bokhandlarens familj? Ingenstans står det att författaren kan persiska eller dari eller pashtu eller något annat språk som talas i Afghanistan. Så hur kunde hon få reda på så mycket om dem, om hon inte kan deras språk? Bokhandlaren kanske pratade engelska, eftersom han var bildad, men hur kunde hon kommunicera med de andra i en familj där många var analfabeter? Är man analfabet kan man väl inte kommunicera på engelska.
      Därför betvivlar jag att romanen är sann.

Slutligen vill jag bara säga att den här boken inte lämnade något starkt avtryck hos mig, som t.ex. “Tusen strålande solar” eller “Flyga drake” gjorde. Två romaner som också utspelar sig i Afghanistan. Men skillnaden mellan dessa romaner och Åsne Seierstads roman, är att Åsne är en norsk kvinna, som fick bo i en afghansk familj under några veckor. Khaled Hosseini, författaren till ovannämnda romaner växte upp i Afghanistan, men fick fly på grund av kriget. Så han vet vad han pratar om. Och hans romaner är väldigt starka och måste bara läsas!

Il y a quelques semaines, nous avons reçu au boulot des livres provenant d’une succession sans héritier. Dans l’un des cartons, j’ai trouvé le roman documentaire de Åsne Seierstad “Le libraire de Kaboul”. En voyant ce livre, j’ai cru reconnaître le titre, donc je décidais d’emporter ce livre à la maison pour le lire.
      Lorsque j’ouvris le livre, j’y ai trouvé deux coupures de journaux (parlant de l’auteur du livre), que l’ancien propriétaire du livre avait laissés dans le livre. Cela a éveillé ma curiosité et je les ai lus avant de lire le livre. Dans ces coupures de journaux, l’auteur y est accusée d’avoir trahi le libraire dont parle le livre, et que dans ce livre, l’auteur commet beaucoup de fautes, trahit et vend non seulement le libraire mais aussi les femmes de la famille de ce dernier.
      Après avoir lu ceci, je me suis sentie obligée de faire quelques recherches sur Internet, pour en savoir davantage, et appris que l’auteur a été condamnée à payer des dommages-intérêts au libraire.
      Sur un autre site, il était par contre dit que les évènements dont parle le livre étaient inventés de toutes pièces, mais l’écrivain prétend elle-même que tout est véridique, et qu’elle ne fait que relater à ce qu’elle a vécu, lorsqu’elle a habité dans la famille du libraire pendant un certain temps.
      Tout ceci éveilla davantage ma curiosité. Alors j’ai commencé à lire le livre, mais sous d’autres yeux, car tout en lisant, je ne pouvais pas m’empêcher de penser à ce qui avait pu offenser le libraire. Mais je n’ai pas trouvé grand-chose d’offensant. Ce à quoi j’ai réagi, fut plutôt le fait que beaucoup de fois, je me suis demandée comment l’auteur avait pu apprendre certaines choses, qu’aucune personne normale n’aurait jamais avoué ou raconté à qui que ce soit. Alors des fois, il me semblait que ce livre n’était pas vrai, mais inventé.

De quoi parle le livre?
Le livre parle d’un libraire, Sultan Khan, qui vit à Kaboul avec sa famille. Il s’est remarié pour la deuxième fois, et sa première femme, Sharifa, vit au Pakistan avec leur fille, tandis qu’il habite à Kaboul avec sa deuxième femme, Sonya et avec ses fils, qu’il a eu de son premier mariage avec Sharifa.
       L’auteur parle de toute la famille du libraire; de sa mère qui a eu 13 ou 14 enfants, de ses sœurs qui sont mariées de force, de son fils qui ne se comporte pas en bon musulman etc.

Mon opinion sur le livre
Personnellement, je n’ai pas beaucoup aimé ce livre. Il était plat. Il ne s’y passe pas grand-chose, et je ne pouvais pas entrer dans l’histoire, car je doutais sans arrêt de la véracité du livre.
      Je me demandais tout le temps ce qui avait bien pu offenser le libraire. Était-ce quand l’auteur raconte que Sultan ne parlait plus à son petit frère, Farid, dont le nom ne devait même pas être prononcé, parce que ce dernier avait refusé de travailler pour Sultan? Ou était-ce lorsque l’écrivain écrit que Sultan avait tout le pouvoir sur sa famille, que ce qu’il disait était la loi, et que celui qui n’obéissait pas était puni, d’abord par une réprimande, ensuite par des coups? Ou bien était-ce quand elle dévoile que Sultan a payé les parents de Sonya pour pouvoir passer la nuit avec elle avant la nuit de noces? Je ne sais pas.
     Comme je l’ai dit plus haut, je doutais de la véridicité du livre, quand l’auteur parle de ce petit commerçant qui violait des petites filles dans son arrière-boutique. Comment l’auteur aurait-elle pu le savoir? Ou bien était-ce quand elle parle de Mansur, le fils aîné de Sultan, qui doit s’occuper de la librairie de Sultan, lorsque celui-ci part en voyage d’affaires, mais qui ne se comporte pas en bon musulman lorsque son père est absent ? Comment l’auteur aurait-elle aussi pu l’apprendre ?
     Une question que je me suis aussi posée tout au long du bouquin fut: comment l’auteur a-t-elle communiqué avec la famille du libraire? Nulle part dans le livre, il est écrit que l’auteur parle le persan, ou le dari ou le pachtou ou une autre langue que l’on parle en Afghanistan. Comment a-t-elle donc pu en apprendre autant sur cette famille, si elle ne parle pas leur langue? Le libraire parlait peut-être anglais, vu qu’il était érudit, mais comment a-t-elle pu communiquer avec les autres dans une famille ou beaucoup étaient analphabètes? Je ne crois pas qu’un analphabète sache parler anglais.
     Voilà pourquoi je doute que ce livre soit basé sur des faits véridiques.

Pour en finir, je veux juste dire que ce livre n’a pas laissé de traces en moi, comme l’ont fait par exemple “Mille soleils splendides” ou “Les Cerfs-volants de Kaboul”. Deux romans qui se passent aussi en Afghanistan. Mais la différence entre ces romans et celui d’Åsne Seierstad est que Åsne est une femme norvégienne, qui a habité dans une famille afghane pendant quelques semaines. Khaled Hosseini, l’auteur des romans nommés ci-dessus, a grandi en Afghanistan, mais dû en fuir à cause de la guerre, et il sait de quoi il parle. Ses romans sont vraiment intenses et valent vraiment la peine d’être lus!

avatar

Om admin

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Bilder Photos, Böcker Livres, Tankar Pensées. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*