Arkan Asaad i/à Åkarp

Jag är precis hemkommen efter att ha varit och lyssnat på Arkan Asaad, då han föreläste för Dalslundskolans elever.
       Av bibliotekarien hade jag fått tipset att Arkan skulle komma till lilla Åkarp, så jag organiserade det så att jag kunde ta med mina elever som hade läst hans första bok “
Stjärnlösa nätter” eller påbörjat den. Totalt hade jag fem elever med mig. Jag hade fått besked att jag inte fick plats för alla mina elever, men när vi nu satt där, såg jag att minst ett tiotal stolar var lediga, så det var lite synd att jag inte fick komma med fler elever.
       Det var i alla fall mycket spännande att få lyssna på honom. Än en gång gjorde han sin berättelse mycket levande, genom att använda kroppsspråk och gester. ”Han är som en skådespelare”, sa en av mina elever till mig efteråt.
       De verkade vara glada över att ha fått lyssna på honom, och efteråt gick vi och pratade en stund med honom, så mina elever kunde få svar på sina frågor. Han besvarade dem på ett mycket trevligt sätt och skakade hand med mina fem tjejer. Jag var riktigt imponerad över att han både kände igen mig, och till och med kom ihåg mitt namn. Det var trevligt. Hade jag varit ensam, så hade jag bjudit honom på lunch. Ler
        Som avslutning vill jag bara säga att jag tyckte att det var trevligt att få höra honom en andra gång. Första gången var på Staffanstorps bibliotek under
hösten 2011. Han var lika fängslande idag som då, även om han denna gång hade ett mer ”ungdomligt” språk och sätt, hans berättelse var ju riktad mot tonåringar. Jag tyckte i alla fall om hans budskap: ”Det viktiga är inte vad som händer en, utan vad man gör med det.” Jag tror att några ungdomar fick något att tänka på, även om jag tror att många aldrig kommer att riktigt inse vad han har gått igenom. Men det viktigaste i hans föreläsning är att vilka dåliga saker som än händer, så ska man fortsätta att hoppas. För det är hoppet som kan rädda en.
        Jag ser fram emot hans nya böcker. Han sa att hans andra bok, som kommer att handla om hans föräldrar, är på korrekturläsning hos förlaget. Han har planer att skriva en tredje bok, som kommer att handla om hans kusin. Det kan bli väldigt intressant att få läsa om deras perspektiv på det som hände.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Je viens juste de rentrer à la maison après avoir été allée écouter Arkan Asaad, lors de sa conférence pour les élèves de l’école de Dalslund.
       La bibliothécaire m’avait informée qu’Arkan devait venir à Åkarp, alors je me suis organisée pour pouvoir y emmener mes élèves qui avaient lu, ou commencé, son livre ”
Nuits sans étoiles”. J’avais en tout cinq élèves avec moi. On m’avait dit qu’il n’y aurait pas assez de place pour tous mes élèves, mais dans l’amphithéâtre de l’école, je me suis rendue compte qu’il restait au moins une dizaine de places libres, c’est donc un peu dommage que je n’ai pas pu venir avec plus d’élèves.
       Ce fut en tout cas intéressant de l’écouter. Encore une fois, son récit fut très vivant, car il utilisait beaucoup de gestes et d’expressions corporelles. ”Il est comme un acteur”, me dit l’une de mes élèves en partant.
       Elles ont eu l’air heureuses de l’entendre, et nous sommes allées lui parler un moment à la fin, pour qu’il puisse répondre à leurs questions, auxquelles il a répondu de façon très sympathique et il a leur a aussi serré la main à mes cinq filles. Je fus aussi impressionnée du fait qu’il me reconnaisse, et qu’il se souvienne même de mon nom. C’était sympa. Si j’avais été seule, je l’aurais invité à déjeuner.
       Pour en finir, je veux juste ajouter que c’était agréable de l’entendre une seconde fois. La première était à la bibliothèque de Staffanstorp pendant
l’automne 2011. Il y était aussi captivant qu’aujourd’hui, même si aujourd’hui, son langage et sa façon étaient plus ”jeunes”; c’est normal, son récit s’adressait à des adolescents. J’ai beaucoup aimé son message: ”le plus important, ce n’est pas ce qui nous arrive, mais ce que l’on en fait.” Je crois que son message a donné à réfléchir à certains jeunes, même si je crois que beaucoup d’entre eux ne comprendront jamais ce qui lui est arrivé. Le plus important dans son cours fut que quelles que soient les mauvaises choses qui nous arrivent, il ne faut jamais perdre espoir. Car c’est l’espoir qui peut nous sauver.
       J’ai hâte que ses autres livres sortent. Il a dit que son deuxième roman, qui va parler de ses parents, est sous corrections chez son éditeur. Il a aussi l’intention d’écrire un troisième livre, qui va parler de sa cousine. Cela peut être très intéressant de lire leurs points de vue sur ce qui s’est passé.

avatar

Om admin

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Att vara lärare Être prof, Bilder Photos, Tankar Pensées. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*