Afrosvensk i det nya Sverige Afrosuédois dans la nouvelle Suède

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har precis läst en bra bok: ”Afrosvensk i det nya Sverige”. Den fick mig att undra: hur lär man sig tolerans?
        Boken är en antologi, i vilken ett antal afrosvenska ungdomar blev ombedda av redaktören Cecilia Gärding, att berätta om sina erfarenheter, om hur det är att ha rötter i två kontinenter: Afrika och Europa. Och dessa berättelser rör mig. Jag skulle aldrig få för mig att behandla någon annorlunda bara pga. hans/hennes hudfärg, utan i varje bemötande försöker jag möta min medmänniska så som jag själv vill bli bemött. Då spelar det ingen roll vilken hudfärg man har, eller vilka kläder man har på sig.
         När jag läser dessa berättelser om hur dessa människor har blivit eller blir behandlade, misstänkliggjorda, bara på grund av hudfärgen, då blir jag så förvånad att det fortfarande finns så trångsynta människor. Människor som inte vet vad tolerans är. Och därför undrar jag: hur lär man sig att vara tolerant? Är det när man själv blir utsatt för hån? Eller är det ens föräldrars värderingar som genomsyrar ens beteende?
        Som kristen har jag lärt mig att jag ska behandla andra så som jag själv vill bli behandlad. Det är den gyllene regeln, men varför känner inte alla moderna människor till den?
         Vi är ju alla människor, och blodet i våra ådrar har samma färg för oss alla.
         Så frågan som återstår är: hur ska vi lära våra barn att vara toleranta? Det påminner mig om ett citat från Nelson Mandela: ”Människorna får lära sig hata och om de kan lära sig hata, kan de också lära sig älska.” Vi måste då lära våra barn att älska, så kommer världen att må mycket bättre.

Je viens de lire un bon livre: “Afro suédois dans la nouvelle Suède”. Il m’a fait me demander: comment apprend-on à être tolérant?
       Ce livre est une anthologie, dans laquelle des jeunes afro suédois ont été priés, par la rédactrice Cecilia Gärding, de raconter leurs expériences, et le fait d’avoir des racines dans deux continents: l’Afrique et l’Europe. Et ces histoires m’ont touchée. Il ne me viendrait jamais à l’idée de traiter quelqu’un de façon différente juste à cause de la couleur de sa peau, mais dans chaque rencontre, j’essaye de traiter mon prochain comme moi je veux être traitée. Alors cela n’a aucune importance quelle est la couleur de notre peau, ou quels habits l’on a sur soi.
        Quand je lis ces histoires qui racontent la façon dont ces personnes ont été traitées, suspectées, juste à cause de la couleur de leur peau, je suis étonnée de voir qu’il y a encore des gens si étroits d’esprit. Des gens qui ignorent ce qu’est la tolérance. Et c’est pour cela que je me demande: comment apprend-on à être tolérant? Est-ce lorsque nous sommes nous-mêmes exposés aux railleries? Ou bien est-ce que ce sont les valeurs de nos parents qui imprègnent nos actes?
         En tant que chrétienne, j’ai appris à traiter les autres comme je veux être traitée. C’est la règle d’or, mais pourquoi est-ce que tous les hommes modernes ne la connaissent-ils pas?
         Nous sommes tous humains, et le sang dans nos veines a la même couleur pour tous.
         Alors la question reste: comment va-t-on apprendre à nos enfants à être tolérants? Cela me rappelle une citation de Nelson Mandela: ”Les hommes peuvent apprendre à haïr, et s’ils peuvent apprendre à haïr, ils peuvent aussi apprendre à aimer.” Nous devons apprendre à nos enfants à aimer, et le monde en ira beaucoup mieux.

avatar

Om admin

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Bilder Photos, Böcker Livres, Tankar Pensées. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*