Ett drömspel (August Strindberg)

I kväll har jag varit på teatern och såg “Ett drömspel”. Strindbergs pjäs som han kallade: “Mitt största smärtas barn, mitt mest älskade drama”. Om man har kännedom om August Strindbergs liv och krisen han genomgick mot slutet av sitt liv, om man har kunskap om världens olika religioner, om man kan tolka, om man kan läsa mellan raderna, då kan man förstå “Ett drömspel”. Det är ett invecklat drama, men som är faktiskt väldigt tänkvärt. Det ställer många existentiella frågor.

Jag ska inte dock fördjupa mig i dessa frågor i kväll. Det gjorde jag redan för knappt 10 år sedan, när jag läste Litteraturvetenskap på Lunds Universitet. Då blev jag stolt över den uppsats som jag skrev tillsammans med en väninna, när vi fick VG på den.

Det var i alla fall trevligt i kväll. Skådespelarna var duktiga och avsaknaden av scendekor förstärkte bara texten. Det var inget som distraherade en från att höra vad skådespelarna sa (utom en som jag såg i ögonvrån leka med sin mobil), men jag vet att om man inte har svenska som modersmål eller om man inte har så stora kunskaper i det svenska språket, så kunde pjäsen vara svår att förstå. Innan man såg pjäsen, skulle man ha läst den i klassen och arbetat med alla möjliga tolkningar som finns för den här pjäsen.

Mina tankar under pjäsens gång var att man ibland skulle vilja vara kvar i drömmens värld, där inget är sammanhängande, men så koherent ändå. Där all kontroll försvinner, och man bara flyter med i drömmens “icke-logik”. Därför ska jag nu gå och lägga mig och sjunka in i drömmarnas värld.

Det här blogginlägget hade aldrig godkänts på Universitetet, men det var inte syftet med det heller. Ler Jag ska inte låta som en annan Strindberg i kväll. Ler

avatar

Om admin

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Tankar Pensées. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*