Resedagbok – Europa 8-17/7 2013

Fler bilder finns att se här (Ce journal de bord, n’est pas traduit en français, mais d’autres photos avec légende en français sont à voir sur mon site):
Hven
Europa

 

6/7 2013

030

Klockan är drygt arton och trettio; jag sitter i en halvfatsfåtölj och njuter av en irish coffee. Det har varit en händelserik dag, som började med tåget till Landskronastation, där vi cyklade ifrån för att ta båten till ön Hven. Väl framme började vår cykelfärd med en BRANT uppförsbacke!!!!!! Jag hade aldrig varit så andfådd i hela mitt liv tidigare, då jag kom upp för den här backen.

Vi avnjöt lunch vid hamnen i Sankt Ibb på andra sidan ön. Skön nerförsbacke dit, men jag kunde ta det väldigt lugnt upp igen tack vare mina växlar på min cykel. Det var väldigt skönt att ha sin egen cykel som man kan lita på. Medan alla andra hoppade av sina cyklar och gick upp för backen, cyklade jag lugnt och sansat upp för backen. Ler

057

Ön är verkligen inte stor, det tog endast några minuter att ta oss till Backafallsbyn, där vi nu är från Sankt Ibb. Vi har varit på destillerivisning och whiskyprovning under eftermiddagen, och nu väntar vi på vår trerättersmiddag som serveras om en timme. Jag kan inte påstå att det var gott med whiskyprovning, men man lärde sig något i alla fall. Ler

7/7 2013

Vi sitter just nu på en bänk i solen och väntar på båten som avgår från Hven kl.15. Under förmiddagen har vi varit på Tycho Brahe-museet och avnjutit lunch på museets tillhörande café. Vi passade på att skriva några vykort också.

049OLYMPUS DIGITAL CAMERA

10 minuter till att vänta, men nu står vi på Landskronastation och väntar på tåget till Lund. Mats tycker att vi inte har cyklat tillräckligt på Hven, så vi ska cykla hem från Lund. Inräknat idag och igår har vi bara cyklat 22,3 km, så 10 km till skadar inte. Ler

8/7 2013

Klockan har passerat 10 på förmiddagen och vi är i Tyskland nu. Mats har kört cirka en timme nu sedan vi bytte förare. Resan började dock kl.4:34 i morse hemma i Sverige. Det kändes lite jobbigt att behöva gå upp klockan 4 i morse och lämna sin underbart sköna säng. Ler Men i alla fall, nu är vi på väg mot resans andra resmål: Neuschwanstein i södra Tyskland, slottet som Walt Disney inspirerades av när han ritade Törnrosas slott. Det ska bli kul att äntligen få se det i verkligheten, för jag har drömt om det sedan jag var liten.

Nu har vi tankat både bilen och våra magar och är på väg igen. Vi har bara 450 km kvar till vår slutdestination. Men det var på håret att vi kom till den här macken där vi nu tankade. Vi hade stannat vid en mack tidigare, där de hade slut på dieseln och bränslemätaren hade börjat blinka. Mats var kolugn, och jag väldigt orolig. Ler Men Mats har alltid koll på läget när det gäller körning. Ler Och vi hade ett väldans flyt, för när vi kom till bensinstationen där vi tankade, var det väldigt lång kö till pumparna, men Mats tittade och körde en bit bort och där var en pump ledig till oss: vi har tanklocket på rätt sida av bilen. Ler dvs. inte som alla andra, så vi behövde inte stå i kö för att tanka. Ler

005

15:15, vi har precis hamnat i en bilkö som knappt rör på sig, vi får se hur länge det varar.

Klockan har passerat halv fyra och det rör på sig lite mer, fyra bilar och två lastbilar stod i vägkanten längs den korta motorvägsbit som vi nu har kört. De verkade ha fått motorhaveri, då de flesta hade motorhuven öppen. Det är väldigt varmt, och många bilar kan få problem i värmen.

Vi har snart tillbringat en halvtimme i kö och rört oss några få kilometer, men vi vet fortfarande inte orsaken till bilkön.

Mer än 40 minuter har nu gått och vi står fortfarande i bilkön, 200 km kvar till resmålet, tur att Mats körde långa sträckor i 170 till 190 km/timmen, så vi ändå kom så långt på vår resa. 🙂 Jag måste bara tillägga att det är lagligt att köra hur fort man vill (eller hur fort bilen klarar) på vissa sträckor på motorvägen i Tyskland. 🙂

Efter en timme i bilkön, har vi kommit fram till ”orsaken”: två filer som blir en vid ett vägarbete, och folk som inte kan köra utan ska tränga sig före i kön. Hoppas kön släpper efter vägarbetet.

Äntligen kör vi igen! Efter en timme!

9/7 2013

009

Vi börjar skönja alptopparna ur diset, vi har bara 50 km kvar till slottet. Jag måste säga att jag sov väldigt gott i natt, det var tur det, när man tänker på att hotellrummet kostade 82€. Ler Men vi var tvungna att ta det, efter att ha stött på flera ställen som var stängda, och klockan började bli mycket igår kväll, så när vi äntligen hittade ett öppet hotell som hade ett dubbelrum, tog vi det, trots det höga priset. Det känns i alla fall att det var värt pengarna. Ler

Mats kör igen i 170km i timmen efter ett vägarbete, jag får titta ut om jag inte ska bli åksjuk. Ler Vi hörs sedan. Ler

***

Klaus – Österrike. Vi har äntligen hittat ett hotell, där jag sitter nu och skriver. Det var inte planerat att vi skulle komma till Österrike över huvud taget, men högre makter bestämde annat för oss. Ler

010

Vi körde till slottet i morse, och vilken fantastisk upplevelse! Det var så vackert och imponerande att man har kunnat bygga ett slott på så hög höjd. Vi valde att inte ta häst och vagn upp för backen till slottet, utan vi gick. Sträckan upp till slottet var bara knappt två kilometer, men det kändes lite i benen. Ler

Slottet byggdes under andra halvan av 1800-talet för Tysklands kung. Vi fick en guidad visning på engelska (man får inte gå själv i slottet utan de släpper in turistgrupper på ca 40 pers var femte minut), jag förstod inte allt, men det var vackert. När vi blev insläppta i slottet, fick vi gå upp för ett sextiotal trappsteg innan vi kom fram till vår guide som öppnade dörrarna för oss på första våningen. Andra våningen blev aldrig klar, så den såg vi inte, men tredje våningen blev vi guidade till.

023032OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter slottsbesöket traskade vi vidare till en utsiktsplats, som var en bro som stod högt över ett vattenfall mittemot slottet. Det var fullt med folk! Bland annat en hel buss med japaner, som var helt tosiga! Ler

Eftersom det var dags för lunch, men våra magar inte skrek av hunger ännu, tog vi en liten avstickare mot vattenfallet på vår väg ner tillbaka.

Vi fick mycket motion idag och förtjänade verkligen vår lunch som intogs nedanför slottet.

044

Efter en sista tur i souveniraffärer körde vi därifrån. På grund av ett GPS-strul som försenade oss, hamnade vi i Österrike på vår väg till Schweiz, där vi ska köra i morgon. Eftersom vi ska köra i Schweiz i morgon var vi tvungna vid gränsen att köpa en ”vignette” (ett märke man klistrar på vindrutan och som visar att man betalat vägavgift) för att få lov att köra på de schweiziska motorvägarna, men där vi köpte vignetten sa kassörskan till oss att vi var i Österrike och därför behövde vi köpa en vignette för Österrike också. Så det blev 33€ för den schweiziska vignette och 8,3€ för en tiodagars österrikisk vignette. Vi tänkte då att vi kunde lika bra stanna och övernatta någonstans i Österrike, när vi ändå hade ”betalat” för det. Ler

Vi stannade till vid en mack och tankade, där vi även köpte en karta och körde sedan vidare på måfå, för att leta efter ett ”gasthof”. Vi stötte på några stängda och till sist hamnade vi i Klaus och hittade ett trestjärnigt hotell, kallat Sterne, där vi nu har fått ett dubbelrum och precis ätit kvällsmat.

Det är ett väldigt fint ställe, men det känns tråkigt att vi inte hittade något billigare. Detta kostar oss 44€ per person i dubbelrummet, men vi har inget bättre alternativ, då det verkar som att många gasthof är nerlagda och regnet öser ner. Det blir inte billigare heller att köra kilometer efter kilometer för att hitta ett billigare boende.

15/7 2013

Oj! Jag har inte skrivit på fem dagar!! Ler Men jag har inte haft tid. Ler

045

I onsdags körde vi hela dagen från Österrike till Frankrike via små vackra serpentinvägar i Schweiz. På kvällen kom vi fram till min bästa väninna Vanessa och sedan dess har jag inte haft tid att skriva, för jag var för upptagen att leka med hennes underbara ettåriga dotter, Tara, som fyllde ett år den 10 juli. Det var skoj att få vara med på hennes ettårsdag.

 

132

Just nu sitter jag utomhus i en mycket mysig trädgård och lyssnar på musik med min älskade make, i väntan på kvällsmaten, ca 20 km från Verdun och historiska platser som vi ska besöka i morgon. Av en slump hittade vi ett värdshus (chambres d’hôtes) i en liten by som heter Azannes-et-Soumazannes. Värden hade ett dubbelrum till vårt förfogande till ett mycket mer rimligt pris än det vi fick i Tyskland och Österrike. Vår vistelse här kommer bara att kosta oss 55€ för i natt och 20€ för i morgon. Vi kan nämligen inte bo i samma rum andra natten, då det redan var fullbokat här, men värden var mycket trevlig och för vår skull ska han hyra sin lilla studio som inte har någon dusch på rummet (och som han därför inte brukar hyra ut). Så vår resas sista natt blir ännu billigare. Ler

070

För att nu återkomma till vad vi har gjort de senaste dagarna, kan jag säga att torsdagen tillbringade vi med Vanessa och vi badade i hennes föräldrars pool. De tyckte tydligen att det var roligt att vi var där, då de bjöd oss att komma tillbaka på lördagen.

 

083Under fredagen besökte vi mina föräldrar och jag träffade min lillasyster Pervenche, hennes man och deras två små söner, och mina två bröder. Vi åt en lång fransk lunch med tunisisk couscous. Ler Sedan spelade vi Trivial Pursuit, men jag vann inte. Ler

 

OK, vad har jag mer att berätta? Ler Jo, lördagen var vi återigen med Vanessa och vi badade. Igår söndag lagade vi god mat och bakade en tårta till Tara, för att fira hennes ettårsdag.

Jag var väldigt ledsen i morse att behöva lämna min bästa väninna och min guddotter, Gråtande ansikte men jag hade inget val, vi måste ju åka hem.

Vi har i alla fall en dag kvar på vår semester och den ska vara historien ägnad, då vi ska besöka platser från första världskriget.

136

Å! Vilken underbar kväll vi har haft idag! Vi bestämde att äta tillsammans med vår värd i stället för att bli hänvisad till en restaurang i byn, och det var verkligen det bästa valet vi kunde göra. Det blev så familjärt och lyckat att när värden och hans niece skulle duka av bordet, så kände jag att jag ville hjälpa till, eftersom jag kände mig som hemma, men jag fick stålsätta mig att inte göra det. Ler För jag är inte hemma. Ler

Det är ett väldigt invecklat släktskapsförhållande de har vårt sällskap, värden och hans niece. Jag begrep ingenting när vår värd, Jean-Louis förklarade det för mig under kvällen. Ler Hans ingifta niece, Kaya, som är på besök hos honom, beslutade under kvällen att äta med oss, och det var verkligen roligt att hon gjorde det, för hon kan flytande engelska, franska, tyska och italienska, och engelskan räckte för att Mats också skulle kunna vara med i diskussionerna. Ler

Jag kan bara avsluta med att säga att kvällen var en av semesterns höjdpunkter. Ler Nu är jag trött. Ler God natt!

16/7 2013

131

Det har varit en kulturrik dag idag. 🙂 Under förmiddagen besökte vi historiska platser från första världskriget norr om Verdun. Det finns en så kallad ”röd zon” där det finns ofantligt många rester från första världskriget. Man brukar säga att hela området är en stor kyrkogård, för även i våra dagar hittar man både benrester från soldater som dog på den platsen och krigsmaterial såsom granater.

 

137    138

Vi besökte bland annat ett krigsmonument som heter ”La tranchée des baïonettes”, vilket betyder ”Bajonetternas skyttegrav”. Under första världskriget stod soldater i skyttegravar längs frontlinjen, men dessa skyttegravar kunde bli bombarderade och fyllda med jord. En av dessa skyttegravar har behållits som ett minne för alla dessa soldater som blev levande begravda i sina skyttegravar.

Detta är dock ifrågasatt, man säger att det inte räckte med explosioner för att fylla en skyttegrav med jord, utan det var snarare så att under krigstiden, var man tvungen att begrava de döda snabbt och man använde oanvända skyttegravar för att begrava kropparna, sedan stack man soldaterna bajonetter i jorden för att komma ihåg var de var begravda. Mer om detta kan man läsa på wikipedia (dock på franska).

145

Efter besöket vid monumentet körde vi till ”L’ossuaire de Douaumont” (Douaumont ossurarium), där benrester från 130 000 soldater från första världskriget är samlade och begravda. I själva monumentet finns tusentals namn och utanför monumentet finns det en kyrkogård med tusentals gravkors.

Allt det här var kanske inte så upplyftande, men det är viktigt att komma ihåg sin historia, så att den inte upprepas, därför tycker jag att det är viktigt att man besöker sådana platser någon gång i livet.

154155156

Under eftermiddagen gjorde vi i alla fall något roligare; vi gick på studiebesök i en dragéfabrik, som ligger i Verdun. Deras dragé är berömd för att vara den godaste dragén i hela världen. Den tillverkas fortfarande för hand så som den har gjorts sedan 1783.

Dragéerna är en liten godissort vars kärna är en mandel, som täcks av ett sockerhölje. Mandeln kommer från Sicilien, som anses producera den bästa mandeln, enligt fabriken. När mandeln kommer till fabriken, sorteras den för hand där. De bästa mandlarna används till de bästa dragéerna, medan de som har en sämre form antingen används till billigare dragéer eller mals ner till mandelmassa eller krossas för att användas i andra godissorter som de också producerar på fabriken i Verdun. Det tar 7 år att lära sig yrket, sa guiden till oss och hela processen utförs hantverksmässigt, vilket förklarar det höga priset, men också kvalitén och smaken på dragén. Ler

Nej, nu har jag inte tid att skriva mer, vi ska sova. Vi har en lång resa i morgon. Drygt ett tusen kilometer för att ta oss hem.

17/7 2013

Bye bye Frankrike, nu har jag ätit min croissant, så jag kan komma hem till Sverige. Ler

Vi kör i Belgien just nu, efter en blixtvisit i Luxemburg. Från Frankrike ledde GPS:n oss till Luxemburg, där vi stannade för att tanka och besöka toaletten; Ler när vi körde från bensinmacken trodde vi att vi skulle köra genom Luxemburg, men högst en kilometer från macken körde vi in i Belgien. Det var det kortaste vi någonsin har kört i Luxemburg. Ler

Vår resas sista övernattningsställe blev verkligen en pärla. Vår värd var underbart underhållande och Kaya, som visade sig vara fyrspråkig med tre medborgarskap, var en fantastiskt trevlig människa, vars kemi fungerade perfekt med min. Vi kom så bra överens att hon gick upp tidigt för vår skull i morse, för att äta frukost med oss. Jag gav henne mitt visitkort, och jag hoppas hon hittar mig på Facebook, så vi kan fortsätta lära känna varandra och ha trevligt.

Så om man bortser från att jag har varit förkyld och hostig hela veckan på grund av luftkonditioneringen i bilen, så har vi haft en underbar semester i år, vilken avslutades som pricken över i:et med mötet med Kaya och Jean-Louis i Azannes-et-Soumazannes.

Nu är vi på väg hem, vi har ca 1000 km kvar att köra, men det är fint väder och jag är tillsammans med min älskade make. Livet kan inte vara bättre. Ler

Jag är förvånad, vi körde precis in till Holland. Ler Det var verkligen en annorlunda hemresa. Ler

Vi har bara kört drygt 200km sedan vi började köra i morse, men vi har redan kört i fyra länder Ler, Frankrike, Luxemburg, Belgien och nu Holland, och vi hamnar snart i Tyskland. Ler

004

Det tog lite tid, men äntligen är vi i Tyskland och det är fri fart på motorvägen. Mats kan köra i 170km i timmen igen så vi kan ta igen lite tid som vi förlorade på att stå på en rastplats i Belgien, där jag fick en så häftig och långvarig hostattack att jag kräktes. Det var bara en liten tråkig bit i början av vår hemresa; jag börjar må lite bättre nu, men jag behöver verkligen komma hem och kurera mig; jag tål tydligen inte franska mikrober längre, för jag blir sjuk varje gång jag åker till Frankrike. Ler

Jaha… Nu när vi bara har 100 km kvar till färjeläget Puttgarden, har vi hamnat i en bilkö. Polisen och en bärgningsbil körde precis förbi oss i vägrenen, så det måste ha hänt en olycka längre fram. Vi får se hur lång tid det tar innan proppen löser sig.

170    171

I 40 min har vi nu kört 10 km i timmen i bilkön, och den är inte löst ännu. Ledsen

Äntligen är den löst nu. Någon hade krockat, och vi förlorade en hel timme. Klockan är snart 19 och vi hade kunnat vara i Puttgarden nu, men vi lär bli en timme sena i stället. Skönt i alla fall att det rullar på igen. Ler

174

Äntligen hemma! Och klockan är bara 22:50. Det har varit en lång dag och en kort och intensiv vecka, men jag är nöjd med min semester i år. Sommaren är heller inte slut, och nu väntar Tivoli i Köpenhamn på lördag, men jag ska inte skriva mer i den här resedagboken. Det får vara allt för denna gång. Ler

avatar

Om Cécile Tartar Jönsson

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på:
Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur:
www.cecile.cc

Det här inlägget postades i Bilder Photos, Resedagbok, Tankar Pensées, Utflykter Excursion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*