Och bergen svarade – Ainsi résonne l’écho infini des montagnes

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När jag fick reda på att Khaled Hosseini hade kommit ut med en ny bok, skyndade jag mig att ställa mig i kö för den på biblioteket. Jag fick den väldigt snabbt och har bara haft två veckor på mig för att läsa bokens 360 sidor. Det klarade jag dock galant, som vanligt. Ler  Det var faktiskt inte svårt, eftersom jag blev fångad redan från första sidan, då romanen börjar med att en far berättar en spännande saga för sina barn.
      Första kapitlet slutar med sagan som visar sig vara en metafor för bokens handling. I sagan har djävulen tagit en fars älsklingsbarn och han måste välja mellan att få tillbaka barnet och ge det ett dåligt liv, eller glömma sitt barn för alltid, och då får barnet ett bekymmerslöst liv. I romanen är det fadern som måste lämna bort sitt mest älskade och minsta barn för han kan inte försörja sin familj och måste glömma sitt barn för alltid.
      Pari, vars namn betyder älva på persiska, är en liten flicka på 3 år. Det är hon som lämnas bort till en rik familj. Faderns handlande splittrar kärleken som fanns mellan henne och hennes älskade bror Abdullah, vilket sårar syskonen för resten av livet.
       Det är en tragisk berättelse man får läsa, men också en fantastisk släktsaga och spännande människoöden, som Khaled Hosseini skickligt väver samman både i tid och till olika platser i världen.
        Den här romanen är kanske inte lika spännande eller tårdrypande som Khaled Hosseinis föregående böcker, men man blir ändå tagen och vill inte släppa dessa personers liv som författaren har skapat i boken “Och bergen svarade”.

Jag tänkte avsluta med ett tänkvärt citat från boken: “Om kulturen var ett hus, då var språket nyckeln till ytterdörren och alla rummen därinne. Utan den, sa han, blev man hemlös och vilse i sin egen identitet.” (s.325) Jag tycker att Hosseini verkligen har en poäng i det. Utan språk är man ingenting.

Lorsque j’ai appris que Khaled Hosseini venait de publier un nouveau roman, je me suis dépêchée de me mettre sur la liste d’attente pour l’emprunter à la bibliothèque. Il m’est arrivé très rapidement, et je n’ai eu que deux semaines pour lire les 360 pages du livre. Ce que je réussis galamment, comme d’habitude. Ler Ce ne fut pas difficile, puisque je fus prise dès la première page, car le roman commence par l’histoire d’un père qui raconte un conte passionnant à ses enfants.
        Le premier chapitre se termine avec le conte, qui s’avère être une métaphore de l’intrigue du livre. Dans le conte, le diable a pris l’enfant préféré d’un père et ce dernier doit choisir entre reprendre son enfant et lui donner une vie misérable, ou oublier son enfant pour toujours afin que ce dernier ait une vie sans souci. Dans le roman, c’est le père qui doit laisser son enfant préféré et la plus petite et l’oublier à jamais, car il ne peut pas nourrir sa famille.
         Pari, dont le nom signifie elfe en persan, est une petite fille de trois ans. C’est elle qui est laissée à une famille riche. L’acte du père sépare l’amour qui existait entre Pari et son frère bien aimé Abdullah, ce qui blesse ces deux enfants à jamais.
         C’est une histoire tragique que l’on lit, mais aussi une saga familiale fantastisk et des destins humains passionnants, que Khaled Hosseini tisse ensemble habilement, et en temps et en différents lieux aux quatres coins du monde.
         Ce roman n’est peut-être pas aussi passionnant ou à vous arracher des larmes que ses précédents romans, mais on se sent malgré tout fasciné et l’on ne veut pas laisser la vie de ces personnes que l’écrivain a créés dans son livre « Ainsi résonne l’écho infini des montagnes ».

Je veux finir par une citation du livre digne de réflexion : « Si la culture était une maison, alors la langue en serait la clef de la porte d’entrée et de toutes les pièces à l’intérieur. Sans elle, dit-il, on serait sans-abri et perdu dans son identité. » (p.365 – ma traduction) Je trouve que Khaled Hosseini y a vraiment un point. Sans langue nous ne sommes rien.

avatar

Om Cécile Tartar Jönsson

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Bilder Photos, Böcker Livres, Tankar Pensées. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*