Tyvärr är jag död så jag kan inte komma till skolan

(Article non traduit en français.)

Skämt åsido, jag drömde i natt att jag dog. Men det var verkligen inte otäckt alls, utan väldigt behagligt. Ler Nu är döden ett tabu ämne, därför måste jag bryta mot det och berätta om min dröm, för den fick mig att skratta gott när jag vaknade till liv i morse. Ler

I min dröm flög jag ett japanskt flygplan som blev beskjutet av Röda baronen (är ni pålästa kan ni redan här se omöjligheten i det hela). Jag blev ”utskjuten” från mitt flygplan och såg hur jag landade med huvudet före i marken, bröt nacken och såg blodet rinna och flyta under min skadade kropp. Det gjorde inte ont. Jag visste att jag var död, och jag kände hur min själ lyftes upp från min kropp som låg kvar på den hårda marken, och jag kunde se mig själv ligga där. Nu var jag ett spöke. Vissa människor kunde inte se mig, medan andra kunde. Jag vandrade då vidare och hamnade i Paris, där jag var nära att bli påkörd, (jag var ju redan död, så det borde inte ha spelat någon stor roll) Ler men i stället fick jag utskällning av en förbipasserande, trots att det inte var mitt fel. Jag blev rasande arg och helt plötsligt kunde jag flyga upp i luften och jag befann mig nu i ett hus men i stället för att slå emot taket, gick jag rakt igenom det och hamnade på vinden. Jag förstod att jag kunde både flyga och gå igenom tak och väggar när jag blev ursinnig. (Jag testade dock aldrig att gå igenom väggar i natt, för jag vaknade innan, så jag vet inte om jag hade den förmågan också; taken gick bra i alla fall). Ler
       
På vinden satt en gammal man och en pojke som åt ett äpple. Pojken sa nu till mig att det enda jag kunde äta nu som spöke var äpplen.
       
Jag kommer just nu inte ihåg hur drömmen slutade, bara att det hände en massa andra saker i det här huset, någon kvinna skulle besöka mig, men jag ville inte se henne. Och jag blev arg på något en gång till, som jag inte minns nu, och kunde än en gång ta mig genom taket högre upp. Det var bara en underlig känsla när jag gick igenom taket, så som något poröst rörde vi min hud. Inte alls obehagligt, utan det var roligt att få göra något som man inte kan med de fysiska lagar vi känner till. Ler

När jag vaknade efter drömmen i morse och berättade för min man om att jag egentligen var död, så jag skulle inte gå till skolan idag, skrattade jag jättehögt. Det var väldigt skönt att vara befriad från alla hinder, inte behöva bry sig längre om vad man ska äta, att jag kunde ta mig vart jag ville, sa jag till honom. Men tyvärr var jag ju inte död, så jag fick stiga upp som vanligt, äta frukost (annat än äpple, jag var ju inget spöke) och trampa till skolan. Ler

Anledningen till att jag drömde om detta var nog bara för att jag igår råkade hitta ett gammalt blogginlägg om en bok som heter ”Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag”. Dessutom var det en elev som i måndags redovisade vilken bok hon hade läst; denna var en ungdomsbok som handlade om ett spökhotell. Ler Jag kan också analysera resten av min dröm, men jag låter er tolka det som ni vill. Ler

Avslutningsvis vill jag säga att det här som jag skojar om är för många ett känsligt ämne. Man pratar inte om döden. Det går bra att prata om alla barn som föds, men inte om det som alla kommer att råka ut förr eller senare. Det skulle nog bli mindre skrämmande för många om man faktiskt pratade om det. Men ni får göra som ni vill. Jag kan skratta om allt; jag gör som en författare (jag kommer inte ihåg vem just nu) som sa en gång: ”Je me presse de rire de tout, de peur d’avoir à en pleurer.” (Min översättning: Jag skyndar mig att skratta om allt, för jag är rädd att behöva gråta över det.) Skratt förlänger dessutom livet. Så vill du leva längre och förhala döden lite, så skratta dig genom livet. Du kommer att ha mycket roligare i alla fall. Ler

Att jag berättar om min dröm betyder i alla fall inte att jag vill dö. Ler Inte än i alla fall. Ler Ni får står ut med mig ett tag till. Blinkar Jag tror faktiskt att jag har mycket kvar att uträtta innan det verkligen blir min tur. Nej, jag älskar livet och önskar alla människor i världen att de upptäcker hur vackert livet är och hur mycket bra man kan göra i sitt liv. Så njut av livet! Det är underbart! Rött hjärta

avatar

Om Cécile Tartar Jönsson

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Tankar Pensées. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*