Resedagbok – Frankrikeresa juli 2014

(Ce journal de bord, n’est pas traduit en français, mais d’autres photos avec légende en français sont à voir ici sur mon site.)

Fler bilder att se här.

3 juli

Kl.9:41 Mats har precis tagit över rodret. Jag har kört sedan kl.5:10 i morse, och nu är jag trött efter bara ett par timmars sömn i natt. Vi har haft den goda idén att gå på teatern igår kväll och se Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern i Helsingborg, och eftersom vi kom hem efter kl.23 igår kväll blev det inte mycket sömn i natt. Men teatern var väldigt rolig.

001
      
Nu är vi i alla fall på motorvägen i Tyskland och jag måste berätta något komiskt. En timme efter vår resas början var jag tvungen att stanna för att besöka en toalett i Danmark, och nu är det inget skitsnack jag ska komma med. Ler 
       Vi stannade på en helt nybyggd rastplats där jag gick in på toa. På den toa jag valde först, var det dock omöjligt att stänga dörren, då låset ”krockade” med motsvarande sida, så det gick inte att låsa dörren. Efter det här missödet gick jag till den andra toaletten (där fanns tre till antalet), och där gick det visst att stänga till dörren, men när man hade vridit låset så fanns det en halv centimeters glapp mellan låset och cylinderhålet. Så det gick inte att låsa överhuvudtaget heller. Som tur var, så var den tredje och sista toaletten stängbar och låsbar. De som lät bygga dessa toaletter måste ha fått det väldigt billigt, då den ena dörren krockade med motsvarande sida och den andra dörren hade ett glapp mellan låset och cylinderhålet. Jag borde ha tagit en bild, men jag tänkte inte på det förrän nu, när jag berättar om det.

Kl.17:57 Så härligt! Vi har precis kört färdigt för idag. Efter att ha kört på måfå dit näsan pekar, en stund, har vi nyss hittat ett ”gasthaus”. Medan vi nu väntar på att värdinnan ska städa ett rum åt oss, sitter vi ute på deras uteplats och njuter av en kall öl, ”à la fransk-modell”, enligt Mats. Det betyder att det är för litet för honom. Ler

009  014  015

01118:58 Livet är underbart. Inte ett moln på himmelen. 25 grader i skuggan. Vi bara njuter medan vi väntar på maten. Rummet är perfekt; en dubbelsäng och en vask, duschen och toaletten ligger i korridoren, vilket gör att priset blev lite lägre (30€), och det passar oss perfekt, när vi nu har en begränsad budget.

 

Så mycket mat vi fick! Jag är proppmätt! Värdinnan hade lagat en rejäl sallad som förrätt, med 5 ägghalvor var, och så fick vi därefter en full tallrik med spaghetti och köttfärssås, toppad med en köttbit för Mats och en kycklingfilé för mig. Köttet åt vi upp, men det fanns en massa spaghetti som vi inte orkade med. Som tur var behövde vi inte kasta något, då det anlände ett sällskap med en hund, så han fick lite kvällsmat, som han slukade i sig på mindre än 20 sekunder. Ler Och vi som hade kämpat i en timme för att försöka äta upp. Ler Tur att hunden kom. Ler

017

 

4 juli

Klockan är 9:17; jag har kört en timme, och har tagit oss till Luxembourg. Men nu sitter Mats vid ratten, för jag känner mig illamående. Vi fick så mycket mat igår kväll och en mer än rejäl frukost, som man inte är van vid. Jag har inte sovit speciellt bra heller, för sängen var alldeles för nedlegad, jag kände varenda resår i sängen, så jag ska vila en stund medan Mats kör.

Kl.14:45 Så kul jag har haft! Äntligen efter alla dessa år som jag har sagt att vi skulle göra det, gjorde vi det. Ler Vi stannade på rastplatsen ”Aire de Jugy” och lekte. Ler Det är nämligen så att den här rastplatsen besökte jag när jag var liten med mina föräldrar. Och varje år som vi har kört ner till Frankrike, har vi bara kört förbi och sagt att vi skulle stanna någon annan gång. Så denna gång gjorde vi slag i saken och stannade. Det finns ju en lekplats med stora svampar som man kan gå in i, klättra på och åka ner för, så det var roligt att få leka av sig en stund. Ler

027     028     031

038  026

Jag börjar bli less på att sitta i bilen. Ler Nu har vi 165km kvar innan vi kommer fram till min bästa väninna, Vanessa.

6 juli

Två hela dagar har nu gått här hos Vanessa. Vi kom fram vid femtiden till hennes jobb i fredags, och hämtade min guddotter Tara, som var blyg i cirka 30 sekunder, sedan var vi bästa kompisar. Ler Det är så roligt. Senast jag såg henne i verkligheten var för ett år sedan, då hon var ett år gammal. Nu är hon snart två år och jag är så glad att hon kallar mig med mitt namn, hon sträcker sina små armar mot mig för att jag ska bära henne. Hon pussar mig och jag bara älskar henne så mycket. Hon är min guddotter och verkligen en gåva från Gud. Jag är så imponerad över hur tydligt hon pratar och hur mycket hon klarar helt själv, trots sin ringa ålder.

094 096 097 105

Igår körde vi med Vanessa och Tara till en park, med rinnande vatten, en lekplats, en kort passage under ett valv och ett gammalt slott, där vi kunde leka och ta bilder där. Det tog ca 20 minuter att köra dit, och när vi kom tillbaka hem, upptäckte Mats att han hade glömt sin mobil på en trappavsats vid slottet där vi hade tagit bilder tidigare. Så det var inget annat att göra än att köra vidare och hoppas att ingen hade tagit mobilen. Väl framme såg Mats att hans mobil låg kvar, men grindarna till slottet var låsta, så vi kunde inte komma in. Jag gick med Mats för jag tänkte att han kanske skulle behöva mig om någon skulle prata franska med honom. Det kom dock ingen, och enda sättet för att kunna hämta mobilen, var att ta sig över grinden. Detta var omöjligt, eftersom grinden var alldeles för hög, men vid ena änden av grinden fanns en mur som man kunde klättra på och ta sig över de ”spetsar” som egentligen ska förhindra att inkräktare tar sig in. Eftersom vår egendom fanns kvar där, så klättrade jag över grinden och ner på andra sidan tack vare muren, hämtade Mats mobil och gick tillbaka samma väg. Mats hade tänkt göra det själv, men för en gångs skull var jag snabbare och gjorde det, eftersom jag tycker att det är så kul att klättra. Ler Så nu kan jag skryta att jag bröt mig in i ett slott, för att lägga beslag på vår egen egendom. Ler

115     116

Idag har vi firat Taras födelsedag med hennes fars familj. Inget speciellt att berätta om det. Ler Nu ska jag sova. God natt!

1197 juli

Inget speciellt hände idag. Jag har lekt med Tara och Alban hela dagen. Jo, något roligt hände. Efter att jag hade bytt blöja på Tara och hon skulle få gå ner från skötbordet, sträckte hon sina små armar mot mig och sa: ”Je t’aime, Cécile.” och så kramade hon mig och gav mig en puss. Det var så gulligt! Hon är så kär! Jag bara älskar min guddotter. Rött hjärta

9 juli

Igår hann jag inte skriva, jag var väldigt glad för Vanessa jobbade bara på förmiddagen, så hela eftermiddagen var vi tillsammans. Jag kunde följa med henne till barnläkaren med Tara och efter läkarbesöket, gick vi och shoppade.
     
Tara är en mycket snäll liten flicka; om hon gör sig illa gråter hon inte, men hon är väldigt bestämd och så fort man säger ”Nej” till henne, bara då kan hon börja lipa. Man är inte van vid att höra henne gråta, men igår, hos barnläkaren, tjöt hon allt hon kunde, medan han mätte, vägde, undersökte och vaccinerade henne. Så fort det var slut, slutade hon också att gråta. Jag är i alla fall väldigt glad att vaccinet inte alls påverkade henne, för idag körde vi till Lyon och besökte min lillasyster Delphine. Hon arbetar som ”assistante maternelle” (dagmamma), och idag hade hon två andra små flickor att ta hand om, utöver sin egen dotter, Mily som är 3,5 år gammal. Så Tara fick träffa andra små barn idag. Tara och Mily kom väldigt väl överens. De lekte fint tillsammans, och när det var dags för eftermiddagslur, låg de båda två på var sin madrass i Milys sovrum, och man kunde höra dem småprata gulligt med varandra. De sov nog inte så mycket. Ler

179

192    193    199

I morgon är det Taras födelsedag. I kväll gjorde Vanessa en körsbärskaka, som vi kommer att äta i morgon kl.10 på hennes arbetsplats. Tråkigt nog, så arbetar Vanessa, därför att hon inte har semester samtidigt som jag.

23010 juli

Idag är det min guddotters födelsedag. Som jag skrev tidigare, firade vi det genom att Vanessa och jag bakade en kaka igår kväll, som vi åt kl.10 idag på Vanessas arbetsplats, dit vi körde allihopa i Martials bil. Martial, kallad Mars, är Taras far.


      
Under dagen har jag spelat TV-spel med Alban (Taras äldre bror), och i kväll gav vi vår present till Tara. Det var en DVD med alla små korta videos, som Vanessa hade skickat till mig under dessa två år sedan Taras födelse, och som vi, Mats och jag, regisserade ihop till en lång film, så att man på en timme kan se hur Tara växte under det här senaste året. Tillsammans satt vi nu ikväll och tittade på filmen och det var riktigt roligt för alla. Tara tittade på sig själv, storögd; han kände igen sig själv, men var tyst för det mesta medan vi skrattade åt hennes bus, som hon har gjort under året. Man undrade ibland vad hon tänkte. Idag är hon två år gammal, och världens gulligaste gullunge. Ler

12 juli

Vi har varit här en hel vecka redan och det känns som att vi kom igår. Under dagtid har jag verkligen ingen tid att skriva. Det är bara nu när det äntligen är lugnt i huset och jag ligger på soffan, där vi sover Mats och jag, hos Vanessa, som jag har tid att skriva. Ler
     
Det var en intensiv lördag idag. Fem timmars fotosession för Vanessa och jag på förmiddagen. Mats fick träna på att använda sin utrustning, och vi fick agera fotomodeller för en dag. Mycket roligt hade vi och det blev många fantastiska bilder på oss.

268 281 285 299

      Igår gjorde vi, Mats, Tara och jag en liten utflykt också, för att ta fina bilder på Tara i naturen. Det var lite svårare att styra henne, eftersom hon precis har fyllt två år, men hon fick leka med ballonger och blåsa såpbubblor, så jag tror att Mats har lyckats fånga några bra bilder.
     
I morgon ska vi ta familjebilder på alla, och på eftermiddagen har vi tänkt köra till min lillebror för att dricka kaffe hos honom. Det kommer att bli roligt.

13 juli

Kl.23 Fyrverkeriet slutade för cirka 10 minuter sedan (det är Frankrikes nationaldag i morgon, och det firas alltid med fyrverkeri), och vi beskådade spektaklet från Vanessas balkong, därifrån man har utsikt över torget, där de sköt upp fyrverkerierna, och som ligger ca 100 meter från hennes lägenhet. De spelar dock fortfarande musik på torget, och spelar så högt att vi kan höra musiken väldigt tydligt. Det måste finnas många döva människor nuförtiden. Ler Tur att vi inte är därnere på torget, för vi hade sprängt trumhinnan. Hoppas de inte spelar alldeles för länge så man kan sova.
     
Jag kan annars berätta att vi idag har haft en fotosession med hela familjen, så Vanessa kommer att få familjebilder på sig själv och sina barn, när Mats har tittat på bilderna. Ler

328  330  335

Efter lunchen körde vi till min bror, och drack kaffe hos honom och åt en hallonpaj, som jag köpte i ett konditori under förmiddagen. Det var gott och han fick träffa Tara i verkligheten. Ler

349  352


I kväll har jag suttit med Vanessa och målat små glas som jag köpte förra veckan och som hon graverade till mig med små olika fe-motiv. Ler

261  264   265

14 juli

Varför går dagarna så fort? Hela dagen har gått i raketfart med en familjemiddag hos Vanessas bror, Stanislas, och hans familj. Vi firade båda Taras födelsedag och Stanislas äldste son, som också är född den 10 juli, fast för 14 år sedan.
     
Det var en sorts knytkalas; Vanessa och jag hade lagat små aperitifer, två olika sorters sallader, en squashpaté och en tårta. Stanislas och hans familj hade också lagat aperitifer, kött och fisk och en tårta. Allt var väldigt gott och det blev en typisk fransk födelsedagsmiddag med 7 rätter och att man sitter bostavligt talat från kl.12 till kl.17 och äter hela eftermiddagen. Ler

362 380 386 396
     
Vi hade roligt, det var mer än livligt, med så många människor samlade (16 personer varav 6 barn). Tyvärr blev det inget bad i deras pool, för vädret har inte varit med oss sedan vi kom hit, utan det har varit kallt. Det har lovats varmt väder här denna vecka, men i morgon åker vi till mina föräldrar och stannar där till fredag. Jag hoppas att det blir lite varmt hos dem i alla fall, för nu är jag trött på kylan. Ler
     
Sist måste jag bara lägga till att jag tyckte att Tara var riktigt gullig i kväll, när vi kom hem och hon hade fått in alla sina nya leksaker som hon hade fått som födelsedagspresenter idag. Hon tog min hand och sa: ”Viens!” (Kom!) och ledde mig till sitt rum, för att visa mig vad hon hade fått. Det var så sött. Ler Jag bara älskar henne så mycket. Rött hjärta

16 juli

Idag har vi varit hela dagen hos min lillasyster Pervenche och gjort ingenting. Det var tröttande. Ler Hennes två små pojkar Naël och Éden lekte livligt under tiden vi småspråkade.

408414415417421

Vid 6-tiden på eftermiddagen kom vår lillebror Flavien, som sitter i rullstol på grund av att han har MS, hem till Pervenche. Han hade precis kommit, när vi kom ner från hennes lägenhet, för att vi skulle gå till en park med hennes barn på andra sidan gatan. Så det blev en trevlig överraskning, eftersom jag inte visste att han skulle komma. Min mor hade ringt honom och frågat om han ville äta med oss i kväll, och han tackade ja. När han körde förbi Pervenches hus, såg han vår bil, så han stannade och överraskade oss.
      
Vi gick så till parken med Flavien, Pervenche och barnen. Därefter hjälpte vi henne med kvällens matlagning, så att hon kunde vinna lite tid, innan vi skulle köra tillbaka till mina föräldrar dit vi kom igår vid lunchtid.
      
Mina föräldrars hus är ett trevåningshus. Man kommer in genom källaren, som är bottenvåningen, uppför en trappa, till första våningen där vardagsrummet, kök osv ligger. Efter sitt senaste utbrott av sjukdomen, för några månader sedan, kan min lillebror inte längre använda sina ben. Detta är mycket problematiskt, när han vill komma på besök hos mina föräldrar. Så när han ska upp för trappan, drar han sig upp på rumpan upp till andra våningen. Det är mycket ansträngande för honom. Idag bar Mats honom på ryggen upp för trappan, så det gick lite fortare.
     
När Flavien skulle hem och nerför trappan, satte han sig på översta trappsteget och kasade ner med sin rullstol framför sig, så han kunde sätta sig på den när han var nere. Han har verkligen fått mycket kraft i armarna. Men när jag såg honom sätta sig i sin bil och dra upp sina ben med hjälp av händerna för att få in dem i bilen, tänkte jag på hur mycket man tar för givet. En sådan enkel sak, som att sätta sig i en bil, är ett helt företag för honom. Medan man själv bara sätter sig, så måste han sätta sig, dra upp varje ben för sig, ta av hjulen på sin rullstol, få in den i bilen, innan han kan köra iväg. Jag tycker att det är så tråkigt för honom att han inte kan gå längre. Och jag önskar att fler människor kunde vara tacksamma över att de är friska, i stället för att hela tiden gnälla över små saker.

512513514515

17 juli

Jag skrämmer mig själv. Ler Jag letade precis efter min mobil i min väska, men hittade inte den. Den var i min shorts bakficka. Så jag kan skriva vidare.
      
Just nu väntar vi på min lillebror på ett varuhus parkeringsplats. Vi har precis handlat och nu väntar vi på honom för han ska ledsaga oss till stadion, där han spelar handibasket, det är basketboll för handikappade människor.

453Under tiden vi väntar kan jag berätta att vi idag har gjort en trevlig utflykt, i Le Puy-en-Velay. En stad som ligger ca 40 km från byn, där jag är uppvuxen i Frankrike.

459  471

473  474  500

468

Vi har gått upp till en staty, som dominerar staden, och som föreställer Jungfru Maria med Jesubarnet i famnen. Sedan jag var liten ville jag ta mig dit, men det är inte förrän nu, som jag äntligen har gjort det. Vi har gått upp för berget, där statyn står, gått in i statyn, gått upp för en spiraltrappa högst upp till hennes huvud. Där finns det en glaskupol, som gör att man kan få en 360° utsikt över hela staden. Det var häftigt, men tufft samtidigt. Jag ska beskriva lite kort med några siffror för att ge er en uppfattning.

484  480  481

503Klippan där statyn står är 132 m hög. På klippans topp byggdes statyn från 1856-1860 genom att man göt kanoner tagna under belägringen av Sevastopol (1854-1855). Statyn är 16 m hög, och 22,7 om man räknar med sockeln
/piedestalen. Som ni förstår krävde det sin vandring för att ta sig dit.

502Efter statybesöket tog vi ett litet turistiskt tåg på 45min i gamla staden. Det var också roligt och lärorikt. Dessutom kunde jag inte låta bli att tänka som lärare, och passade på att spela in guiden, så jag kan fixa en hörförståelse (på franska) som vi kan använda som extra uppgift till de läroböckerna i franska som jag har varit med om att skriva.
     
Tyvärr blev det ingen träning i handibasket för min bror. Det blev inställt. Mina föräldrar hade bokat restaurangen till efter träningen, men vi gick dit tidigare i stället. Innan tog vi en öl i en bar med min bror medan vi väntade på att våra föräldrar skulle komma.
      
Det har varit en underbar dag med mycket värme. Upp till 37°C i staden under dagen till behagliga 26 när vi satt ute på restaurangens terrass. Nu har temperaturen sjunkit till 20 och vi får beskåda en underbar solnedgång bakom Le Lizieux, berget med de två topparna, som vi kan se från vårt sovrumsfönster. Det doftar dessutom underbart gott från klippt hö som fått torka i värmen och som har samlats till de runda höballarna, som pryder de somriga ängarna.

522        516

18 juli

Mats vill absolut att jag ska berätta i min dagbok att han småfrös när vi kom till Vienne i morse, för det var bara 25 grader. Nu börjar han tina, yttertemperaturen har gått upp till 38 grader i solen. Ler

Nu lämnar vi Vienne och tar oss till den närliggande staden, Saint-Romain-en-Gal, för att besöka ett ”gallo-romerskt” museum. Spännande!

Vi blev nästan utslängda från museet, för de skulle stänga kl.18, men klockan var bara 17:30, när de började jaga ut oss. Museet, ruinerna och de arkeologiska fynden var väldigt intressanta. Först inne i museet berättades det om ruinerna och sedan gick vi ut bland de arkeologiska utgrävningarna och fick se bland annat hur ett stort hus var byggt med väl bevarade små fyrkantiga dammar och ett badhus med latriner. Det var så intressant att veta att romarna hade rinnande drickbart vatten inomhus; då var ju Rhônefloden inte förorenat som nu.
      
Det som också var intressant att veta var att staden Vienne byggdes så att det skulle likna Rom. Det var en viktig plats under romartiden, och hela staden ligger egentligen på romerska ruiner.
      
Vi fick audioguide för att lära oss mer inne i museet; Mats fick en på engelska. Det tråkiga var dock för honom att allt var skrivet på franska, så han kunde inte förstå allt. För dem som inte är fransktalande, kan jag tyvärr inte rekommendera museet.

557    573    567

562  593

601    603

21 juli

Hemresa i morgon. Jag är både ledsen och glad samtidigt. Glad för att jag ska hem till min sköna säng. Ler men ledsen, för det är så roligt med Tara som utvecklas så fort och som är så rolig. Hon går till Mats och ber om att få pussa honom. Hon är så go’! Ler Hon tar mig i handen och ber mig följa med henne till hennes rum, för hon vill leka med mig. Hon är så söt och kramgo, så man kan inte låta bli att pussa och kela med henne. Rött hjärta
      
De senaste dagarna har det inte hänt mycket. Igår, söndag, stannade vi hemma och bl.a. spelade TV-spel. Det åskade hela dagen. Jag har aldrig sett maken. Från morgon till kväll, åska utan uppehåll. Endast på kvällen började det lugna sig.
      
Idag har vi, Mats och jag, kört till Saint-Etienne, för att handla lite smått och gott att ta med hem.
     
Efter att vi handlat, körde vill till Vanessas arbetsplats och lämnade tillbaka barnstolen, som vi hade fått låna, så att vi kunde ta med Tara på utflykter. Vi passade på att plocka plommon där i hennes föräldrars trädgård (hennes arbetsplats är i hennes föräldrars hus), för de hade väldigt många. Ler Vanessa var nästan klar med sitt jobb, när vi kom, så vi väntade på henne, genom att plocka plommon. Det var kul att hon kunde sluta tidigt idag, så vi hade hela eftermiddagen tillsammans.
      
Och Tara är så gullig, så det är verkligen trevliga minnen jag tar med mig hem från årets resa.
     
Nu ska jag försöka sova, vi ska köra hela dagen i morgon och kanske köra hela vägen i ett sträck. Så det var allt för denna resa, det var inte så mycket kultur, men många känslor, skratt och trevliga stunder, som jag hoppas jag aldrig glömmer.

616        618

avatar

Om Cécile Tartar Jönsson

Vill ni veta mer om mig, kan ni läsa mer på: Si vous voulez en savoir plus sur moi, allez sur: www.cecile.cc
Det här inlägget postades i Bilder Photos, Resedagbok, Tankar Pensées, Utflykter Excursion. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*